När jag nu läst en del blogginlägg av olika författare de senaste månaderna har jag träffat på ännu fler som pratar om sin “daily word count”. Daglig ordräkning på svenska låter inte lika – vad ska man säga – vackert. Men det är vad det handlar om.
Jag har själv testat metoden i sommar. Jag började med en intention om att avsätta två-tre timmars skrivtid varje morgon. Den tid på dygnet då sinnet är som fräschast och – förutsatt att du motstår frestelsen att öppna mail, facebook, nyhetssajter – inte har hunnit fylla hjärnan med andra tankar än den bok du just då jobbar med. Det behöver inte vara en bok, det kan också vara novellidéer som du ska förverkliga. Poängen är att du fokuserar på skrivandet.

Så mitt eget skrivmål är en kombination av dessa två-tre timmar och ett ordmål. Någonstans mellan 2000 och 3000 ord per dag vill jag nå. Jag vet att jag rent skrivhastighetsmässigt kan få ur mig uppåt 2000 ord per timme, om jag bara låter orden forsa ur mig. Nu händer det ju att man fastnar, måste stanna till och tänka och bestämma sig.
Men generellt är det just det man ska undvika. Därför har jag också en outline för hela min berättelse som stöd. Jag skriver bara de scener som passager som ska föra karaktärerna längs den utstakade linjen, den stig jag valt. Ibland väljer de sidovägar som jag inte hade förutsett, vilket förmodligen gör att även läsarna känner sig överraskade.

Om du ska bli bättre på att skriva måste du träna. Och hur tränar du? Du skriver. En författare är en person som skriver, en författare är inte en person som går runt och pratar om att skriva. Den som går runt och pratar om att skriva den där stora romanen är inte författare utan drömmer bara om att bli det. Det är du själv som bestämmer. Du behöver inte börja med två timmar om dagen, du kan börja med 23 minuter.

Ok, säg att du bestämmer dig för ett ordmål. Säg 1000 ord till att börja med, eller kanske så lite som 500 ord (beroende på hur mycket daglig skrivtid du kan avsätta så behöver det inte vara lite). Kommer det inte att kännas som en enorm press att leverera? Ett säkert sätt att drabbas av skrivkramp?
Nej.
Tycker inte jag i alla fall. En del av det handlar nämligen om att släppa kontrollen över den perfekta formuleringen. Att låda texten flöda genom att hitta den där berättarglädjen då orden bara väller ur dig ner på tangentbordet och ut på skärmen. Finslipa får du göra senare, vid redigeringen då du funderar över om du ska använda ordet “oöverstiglig” eller “enorm” i en dialog. När du ska skriva 2500 ord på två timmar har du inte den tiden.

Nu kanske man inte klarar att nå sitt ordmål varje morgon. Man kanske försover sig, eller mer troligt är tvungen att göra något annat av  de magiska morgontimmarna för att familj eller arbete kräver det. Ingen fara. Flytta då din skrivtid till kvällen, få gjort alla måsten och istället för att låta häcken sjunka ner genom de mjuka sittkuddarna i soffan placerar du den på stolen vid ditt skrivbord. (Om du nu inte är en av dem som gillar att skriva i soffan med laptopen på soffbordet förstås, risken är dock att du sliter ut din rygg och nacka och handleder då).
Glo inte på tv. Skriv.

Hur gör du idag? Räknar du ord? Sätter du dagliga mål eller veckomål?

(Den här bloggposten/lektionen är knappt 700 ord förresten – så jag har en bit kvar till mitt dagliga ordmål)

För ett par år sedan skaffade jag min första anteckningsbok speciellt för skrivandet. Faktiskt av samma sort som Hemingway använde – en Moleskine. Nåja, nu använder jag faktiskt mest andra anteckningsböcker.

När jag startar ett bokprojekt så tar jag en helt ny anteckningsbok och använder denna för att skriva ner alla tankar och idéer kring just den boken. Gärna en lite finare anteckningsbok med läderpärmar och ett resårband som kan hålla ihop den. Efter ett tag tenderar det nämligen att bli en del lösblad i den där anteckningsboken. Utskrifter på färdiga kapitel som ska korrläsas, utskrifter från internet med faktauppgifter som samlats in under research.

En del av de här anteckningsböckerna blir liggande i hyllan, halvfyllda. Böcker som inte vill skrivas klart – just då, tänker jag.

Jag har också några anteckningsböcker som är fyllda med lösryckta idéer. Du vet den där typen av idéer som dyker upp i duschen eller när du vaknar mitt i natten och tänker: det här skulle kunna bli en roman eller i alla fall en novell. Det viktiga är att få ner det på pränt, inte bara låta det ligga kvar som en idé i huvudet för då kommer den att försvinna igen. Att datera dem kan vara både bra och kul.

Det händer att jag sätter mig och bläddrar igenom alla de här idéerna. En del känns mindre bra, andra är sådana som jag en dag kommer att göra någonting av. Ibland föder de andra, nya idéer. Men alla är delar av en skatt, en samling av frön till fantastiska berättelser.

Varför är det då viktigt med att göra det här i anteckningsböcker? Jo, tidigare gjorde jag det på närmsta papper som fanns inom räckhåll. Jag har en pärm med sådana idéer, en massa lappar samlade i plastfickor och några A4-sidor som jag slagit hål i och satt in i pärmen.

Det funkar också, men risken är betydligt större att den där lappen hinner försvinna in i en hög med papper som slutligen landar i papperskassen med tidningar som ska till återvinning. En anteckningsbok har mindre sannolikhet att försvinna. Och ju finare anteckningsbok, desto mindre benägen blir du att själv slänga den.

Så om du vill bli författare. Skaffa dig en anteckningsbok.

Hur ser din anteckningsbok ut? Eller föredrar du post-it-lappar? Berätta i kommentarerna nedan.

Jag jobbar också på att fixa omdirigering av de gamla url:erna så att man ska hamna rätt.

Jag har inte heller lagt in samtliga gamla artiklar på den nya sajten ännu – men det är också på väg. Dessutom hoppas jag kunna lägga till lite nya tips och artiklar framöver.

Tack för tålamodet.

/Sölve