Har du verkligen råd att vänta på inspiration eller krävs det bara mer disciplin för att du ska skriva färdigt den stora romanen? Här får du några tips på hur du blir mer produktiv.

Schemalägg tid för skrivandet
Det låter verkligen trist med schema men för den som har mycket att göra finns det sällan något annat sätt än att faktiskt boka in Skrivtid i sin kalender. En timme om dagen eller två timmar ett par dagar i veckan? Beror på hur ditt liv ser ut och vad du trivs med.
Börja med att boka en tid i veckan om det känns svårt och försök sedan öka dosen. Ungefär som med fysisk träning.

Sätt ett mål i antal ord
För den som gärna väntar på inspiration kan det vara smart att sätta ett mål i antal ord för varje skrivtillfälle. Många professionella författare har ett bestämt antal ord de ska skriva varje dag innan de kan ägna sig åt annat.
Stephen King skriver exempelvis alltid 2000 ord/dag innan han känner sig nöjd. För dig kanske det räcker med 500-1000 ord men det finns en poäng i att sätta upp ett mål att nå. Det känns skönt när man når det och man kanske kan släppa prestationsångesten med att formulera sig perfekt första gången man skriver ett stycke.

Skrivarhörna – hitta en plats där du kan fokusera
Har du familj så vet du hur viktigt det är att kunna vara ostörd när du har din skrivartid. Helst ett rum där du kan stänga dörren och hänga upp en ”STÖR EJ JAG SKRIVER”-skylt.
Eller kanske du ska hitta en plats utanför hemmet? Ta med dig laptopen och sätt dig på ett café någonstans där det visserligen kan vara pratigt runtomkring men ingen som stör just dig och vill ha hjälp med ditt eller datt.

Håll ordning på skrivarmaterialet – samla anteckningarna
För att få struktur på sitt skrivande är det viktigt att man samlar sitt skrivarmaterial. Alla små post-it-lappar, idéer nedtecknade på servetter, tidningsklipp, anteckningar, synposis på romaner etc.
Skaffa en aktmapp eller liknande där du kan samla allt. Och städa i den med jämna mellanrum.

Sammanfattning
* Lämna tv-soffan
* Boka in skrivtid i kalendern
* Sätt ett mål i antal ord
* Hitta en ostörd skrivarplats
* Samla anteckningarna

Andra liknande artiklar:
Så får du tid att skriva
23-minutersmetoden gör dig till författare

Läsarkommentarer saxade från den gamla sajten:
# Karin_r
Sunday, September 06, 2009 11:09 AM
Tid har vi alla lika mycket av – men det är hur vi väljer att använda den som varierar. Att välja att göra något speciellt innebär per automatik att man måste välja bort något annat, så enkelt är det.
Jag avskyr när folk säger att de inte har tid! Det har de, de har bara valt att göra något annat de tycker är viktigare! Och – som det står här ovan – erkänn då det!

# Frida
Monday, September 07, 2009 1:23 PM
Man behöver faktiskt vara både producent och konsument, skulle man vara producent dagarna i ända sliter man ju ut sig. Jag går på inspirationstanken, jag måste känna mig inspirerad när jag ska skriva, annars blir det bara ett tvång och ett måste och då kan jag lika gärna strunta i det. För mig är skrivandet ett sätt att koppla av och känna mig fri och skulle jag schemalägga mitt skrivande skulle det inte vara roligt längre. Det är väl en sak om man jobbar som författare som Jan Guillou, där man måste prestera. Själv skriver jag för min egen skull och då vill jag inte ha några krav.

Det krävs tusentals timmars träning för att bli riktigt duktig på att skriva. Hur ska du orka det om du inte tycker det är roligt? Det måste helt enkelt bli en lek. Först då kan du ta det på allvar.

En annan undersökning säger att det tar närmare 10.000 timmars träning för att bli bäst i världen på någonting. Alltså sex år på heltid omräknat. En del menar att det räcker med 5.000 timmar om du har stor talang eller ifall konkurrensen på just det område du satsar på inte är lika hård.
Hur mycket tid lägger du på ditt skrivande och vilka förväntningar har du?
Tänker du bli proffs? Alltså publicerad författare som kan livnära sig på skrivandet? Då måste du nog räkna med 10.000 timmars träning och då inser man snabbt att det inte räcker med att lägga en halvtimme eller timme om dagen. Räkneexempel: en timme om dagen gör att det tar 27 år att nå 10.000 timmar.
Om man ska lägga mycket tid på någonting måste det vara roligt. Fundera över varför du tycker det är kul att skriva. Vilken del gillar du bäst?
Alla (de allra flesta i alla fall) som blivit proffs på något säger nämligen samma sak. ”Jag drivs inte av att tjäna pengar, jag gör det för att det är kul”. Sedan är det klart att det inte är samma sak som att de skulle göra det gratis (vilket vissa verkar tro). Istället är det proffs-statusen som gjort det möjligt för dem att fortsätta lägga så mycket tid på det de älskar.
Men tills du kan försörja dig på skrivandet måste det vara en lek. Det måste vara roligt. Oftast är det faktiskt också betydligt roligare än många andra saker som upptar din lediga tid. Det handlar om prioritering. Om du måste följa sju olika tv-serier varje vecka så kan det vara svårt att hitta tid för att skriva.
Ett första steg är 23 minuters-metoden. När du behärskar den så satsa på att stegvis öka det till två timmar om dagen. Men det får aldrig kännas som ett tvång utan helst som ett sug.

Så tycker läsarna (kommentar saxad från gamla sajten)

# Frida
Monday, September 07, 2009 3:18 PM
”Alltså publicerad författare som kan livnära sig på skrivandet? Då måste du nog räkna med 10.000 timmars träning och då inser man snabbt att det inte räcker med att lägga en halvtimme eller timme om dagen. Räkneexempel: en timme om dagen gör att det tar 27 år att nå 10.000 timmar.”

Hur många professionella författare har skrivit 10 000 timmar innan de kommit ut med en bok??

Under sommarhalvåret är det självklart skönt att komma ut i friska luften och känna att det går att jobba med sitt skrivande även där. Ett sätt är, om man nu inte bor alltför långt ute på landet, att gå ut och sätta sig på en parkbänk eller annan lämplig plats där det passerar mycket människor.
Ta med dig ett anteckningsblock och upplev och notera vad som sker. Hur pratar människor med varandra? Hur rör de sig? Jag bestämde mig för att göra en snabb test och gick ut och satte mig på stan i bara tio minuter.

På en uteservering är det fullsatt när solen tittar fram en fredagseftermiddag. Folk kopplar av efter en hård arbetsvecka med ett glas vin eller en stor kall öl som avnjuts med nygrillade revben och färskpotatissallad. En äldre man, klädd i shorts och T-shirt men även en tygväst som gör att han håller värmen i den något kyliga vinden, kommer gående och stannar till vid menyn.
Kanske för att se om det finns något att äta under hundralappen även då det inte serveras Dagens Lunch, kanske bara för att tjuvlyssna på något av paren vid borden. För det är nästan uteslutande par eller sällskap som ockuperar borden denna kväll, som så många andra kvällar.
Längre bort kommer ett par gående, ledandes sina cyklar. De stannar till vid ett skyltfönster tillhörande Brothers. Egentligen är det hon som stannar och tvingar honom till halt när hon säger:
”Den där skulle väl se snygg ut på dig?”
Och han, efter att ha kastat en blick bakåt, fortsätter gå för att fly då han kort svarar:
”Du kan glömma att jag tar på mig rosa, det är en tjejfärg!”

Vad som händer härnäst kan vi bara fantisera om. Börjar paret med cyklarna att bråka? Eller trycker hon sig tätt mot honom, lägger armen om honom och säger att ”jag älskar dig i alla fall, men du borde verkligen prova tröjan”.
Kommer ett av sällskapen vid bordet att överraska den äldre mannen då kyparen säger att det inte finns några lediga bord genom att erbjuda honom att slå sig ner vid deras bord på den tomma stolen?
Möjligheterna är oändliga. Det händer att man sitter och skriver sin story och ska beskriva en person och skriver ”Han kom gående, klädd i ett par…” och så tar det stopp och man stannar upp och börjar fundera över om han har blå, eller röda eller vita byxor. I det läget kan man faktiskt ha nytta av ett studiebesök i verkligheten. Och minnena från intrycken, detaljerna kan sedan plockas upp även på din kammare.

Har du studerat din omgivning? Ett gott råd är att alltid ha med sig ett anteckningsblock och en kamera för att kunna notera iakttagelser.
När du är ute på semester, passa på att göra lite research inför kommande berättelser. Nya miljöer kan fotograferas så att du i lugn och ro kan ta till dig alla detaljer när du kommer hem. Eller sätt dig på en parkbänk på stan ett tag och studera människor runtomkring dig, hur de är klädda, hur de agerar.
Ut med dig ett tag innan solen går ner. Låt intrycken fylla dig så ska du se att texten flödar när du återvänder till datorn och dina nya noveller.

Vad är det vanligaste problemet för oss författare? De flesta brukar svara: att få tid att skriva. Det är så mycket plikter och annat som tar tid. Alltifrån barn vänner till jobb (inte alla har förmånen att skriva på heltid) och fritidsintressen. Därför kommer nu 23-minutersmetoden som garanterat gör att du hinner skriva en roman per år.

Idén bakom

Oavsett om det handlar om att träna kroppen eller skriva böcker så handlar framgång om regelbundenhet. Vill du bli duktig i golf och sänka ditt handicap hjälper det inte om du spelar varje dag i två veckor varje sommar om du inte rör klubborna resten av året. Samma sak med styrketräning, det är regelbundenheten som ger framgång.
När det gäller fysisk träning så behöver kroppen ofta vila, det är inte säkert att man bör träna varje dag. Skrivande däremot sliter knappast på kroppen – om du nu inte kör ett 24-timmars maraton vid tangentbordet.
Nyckeln till framgång är att göra det till en vana och det gör du enklast genom att utföra det varje dag. Någon har sagt att det tar 23 dagar att etablera en ny vana (lite olika källor anger mellan 21 och 28 dagar) så det gäller att vara ihärdig tills man kommit över puckeln.

Så här gör du

Börja idag, börja inte imorgon. Ha ett tidtagarur tillhands eller notera bara vilket klockslag du börjar när du sätter dig framför datorn (jag tar nästan för givet att du inte använder skrivmaskin men det går förstås lika bra eller rentav för hand som vissa författare föredrar) och håll koll på att det gått 23 minuter när du lämnar datorn.
Tips: meddela gärna folk runtomkring dig att du ska ha dina 23 ostörda minuter. Och stäng av ljudet på mobiltelefonen och stäng dörren om dig eller hitta en annan lugn miljö (park, bibliotek etc).
Sedan är det bara att skriva. Sätt igång direkt med din historia och låt fingrarna flyga över tangenterna. Grubbla inte för mycket över den perfekta meningen, det är bättre att sätta av tid någon gång i veckan då du läser igenom det du tidigare skrivit och funderar över vad som ska skrivas om. Dina 23 minuter är till för att skriva.

Varför just 23 minuter?

Varför ett så udda tal? Av samma anledning som att man lägger möten med start exempelvis 11.35 för att poängtera att det är en exakt tid, inte bara hel eller halv timme eller en kvart.
23 minuter är dessutom så lite, det är ungefär så lång tid som ett avsnitt av en komediserie (Vänner, Två och en halv man, Simpsons) tar i anspråk. Men utan reklampauserna då förstås.
Med andra ord är 23 minuter något som alla kan hitta tid till varje dag, genom att välja bort exempelvis tv eller något annat.
En annan framgångsfaktor är att en begränsad tid, 23 minuter i det här fallet, kan sporra dig att vara effektiv. Att sätta fart och skriva direkt, inte sitta och fundera över om du är inspirerad eller om miljön i din skrivahörna är perfekt.
Sådana förberedelser sköter du under resten av dagen. Du laddar för dina 23 minuter genom att skriva ner idéer, stolpar, dialogsnuttar och annat som dyker upp. Bär alltid med dig en anteckningsbok.
Ett vanligt problem
Jag har svårt att hitta 23 minuter vid en fast tidpunkt varje dag.
Inget problem. Du behöver inte låsa dig vid ett klockslag, även om det förstås är en fördel. Varför inte planera dag för dag. Se på övriga åtaganden och förutse när du skulle kunna blockera 23 minuter för skrivandet.
Ett tips: försök gärna hitta en tid då du inte är uppbokad direkt efter. Det finns en stor chans att man kommer igång på allvar och skriver mer än 23 minuter. Det är absolut inget fel i det, se snarare 23 minuter som en minimigräns även om det kan vara bra med en deadline för att pressa sig själv att verkligen skriva så mycket man kan under den begränsade tiden.
Matematiken 23 minuter/dag = en roman på ett år

Hinner man skriva en roman på ett år med 23-minutersmetoden? Ja, utan tvekan. På 23 minuter hinner du utan problem skriva 2000-3000 tecken vilket mer än väl motsvarar en sida. Så med 365 (eller ibland till och med 366) dagar på ett år räcker det för att göra klart en roman på 300-400 sidor. Vill du skriva en tegelsten i Stephen King-klass på 700-800 sidor får du kanske lägga på några minuter per dag eller skriva snabbare.

Slutord

Fråga: Hur äter man en elefant?
Svar: En tugga i taget.

Fråga: Hur skriver man en roman på 400 sidor?
Svar: Ett ord i taget.

Man ska inte göra det svårare än det är. Att försöka leta upp en ledig eftermiddag varje vecka för att skriva är kanske en utopi, men att hitta 23 minuter ostörd skrivartid varje dag borde inte vara omöjligt för någon.

När ska du ta dina 23 minuter idag?

Allt handlar om träning och målmedvetenhet inför målet. Eftersom jag har idrottsbakgrund så jämför jag gärna med det, vilket jag också tycker att man kan göra.
Med skrivande precis som när det gäller idrott är talang bara en liten del av framgången. Tala med vilken idrottsledare som helst och han kan räkna upp flera exempel på spelare som hade all talang som krävdes för att nå hela vägen till världstoppen. Ändå misslyckades de och lade i vissa fall av på elitnivå redan före 20 års ålder.

Efter att ha pratat med en del lärare så har jag insett att det är precis samma sak med skrivandet. Det finns många elever som skriver fantastiska berättelser i tonåren under den tid då skönlitterärt skrivande uppmuntras och ges tid i skolan. Men eftersom de inte skriver på sin fritid så utvecklas de bara till en viss gräns och när andra uppgifter sedan tar över på svensk-lektionerna så slutar de skriva.
Därför kan vi se på författandet på samma sätt som idrottsutövandet. Det finns onekligen de som har talang för att skriva, ofta tack vare att de läst väldigt mycket och dessutom skrivit väldigt mycket i yngre åldrar. Kanske har de haft föräldrar, syskon, lärare eller andra som hjälpt dem genom att uppmuntra och ge goda råd. Men precis som inom idrotten gäller det att träna mycket och målmedvetet för att lyckas.
Ofta tappar en författartalang den regelbundna träningen genom att han eller hon glömmer bort att skriva, det går några dagar, veckor och plötsligt månader utan att en skriven rad.
Det kan tyckas att man använder sitt språk ändå, i vardagen. Men det är ungefär som att säga till en olympisk mästare i gång: ”Du behöver väl knappast träna mer än att gå till och från jobbet”. Kanske lite hårddraget men ändå.
Jag hävdar att alla kan bli precis vad de vill. Nästan i alla fall. Det är svårt för någon som är 157 cm lång att bli proffs i NBA (den amerikanska proffsligan i basket). Men det är trots allt inte omöjligt. Svårt men inte omöjligt.
Du kommer att få höra många säga att ”alla kan inte bli författare”. De tycker att det är en löjlig tanke. För att bli författare måste du ha ett fantastiskt språk och unika tankar och något att berätta.
Men alla har något att berätta. Alla kan lära sig skriva och genom att läsa och skriva mycket kan du också förbättra ditt språk. ”Övning ger färdighet” har vi alltid blivit inpräntade. Det gäller oavsett om du vill bli kock, spjutkastare eller författare.
Jag är övertygad om att vi som skriver har mycket att lära av idrottsmän. Hade David Beckham (lagkapten i Englands landslag) gett upp när han under träningen skjutit sin åttonde frispark i rad två meter över ribban så hade han förmodligen inte blivit världens bäste frisparksläggare.
Men utan alla dessa misslyckade frisparkar på träningen hade han aldrig lyckats på match. Författare ser gärna varje rad de skriver som match när det egentligen handlar om träning.
Men precis som en fotbollsspelare inte kan träna fem timmar i sträck är det nyttigt för oss författare att ta en paus emellanåt, stänga av datorn och ta en promenad i friska luften. Regelbunden träning och vila däremellan är nyttigt. Och när unga fotbollsspelare nu ser VM-fotbollen på TV så kan vi författare göra detsamma. Låna några världsmästare på biblioteket och lägg dig i gräset och läs!

PS I: Så fort du har avslutat en text så anser jag att du kan titulera dig författare. Även den som lirar i korpen är fotbollsspelare. Skillnaden bör göras mellan professionella författare och amatörer som inte kan leva på det. Lita på att många författare och kultursnobbar inte håller med.

PS II: Visst känns det skönt att veta att författarkarriären till skillnad från idrottarnas inte behöver vara slut för att man passerat en viss ålder. Det innebär också att det går att börja skriva oavsett om man är 20, 40 eller rentav 70 år gammal.

Det är bara att erkänna direkt – jag har själv syndat i flera år. Jag har sagt att jag vill skriva mer men ändå kan det ibland gå flera veckor utan att jag skrivit en enda skönlitterär rad.
Jag har jobbat med en bok i flera år, okej snart är det tio år. På sätt och vis är det inte bara negativt, att idén får mogna som ett årgångsvin och påverkas av en mängd erfarenheter. Men samtidigt så gnager också det som en äldre redaktör sa till mig för mer än tio år sedan:
”Se till att fortsätta skriva nu när du är ung – du ska inte tro att du får mer tid när du blir äldre”.
Jag tror att han framför allt menade att jag skulle göra det till en vana eller rutin att skriva. De där orden har jag nu insett hur sanna de är och den här artikeln hoppas jag blir ett startskott till bättring för både mig och alla er andra där ute som bär på författardrömmen.

Alla våra ursäkter
Varför har vi då så svårt att komma till skott? En sak är säker. Det finns ingen grupp människor som är så bra på att komma på ursäkter som författare. Det beror säkert på att vi är kreativa och snabbt kan fantisera ihop inte bara berättelser utan också undanflykter.
Jag gillar Jan Guillous inställning till skrivandet där han uttrycker sig i stil med:
”Att skriva romaner har inget med inspiration att göra, det är ett nio-till-femjobb. Att vänta på inspiration är det bara amatörer som har råd med. Som proffs gäller det att sätta sig ner och börja skriva.”
Det sammanfattar det ganska bra. Vill du få något gjort så gäller det att skriva en liten stund varje dag – om du nu inte har det så lyxigt att du kan ta ledigt några veckor i sträck för att både hinna vänta in inspiration och hinna skriva din berättelse.

En kvart om dagen
Hemligheten är att göra det varje dag. Fundera över hur lång tid du kan sätta av VARJE dag – och gör det. En kvart om dagen klarar väl alla? Jag tror att 15-20 minuter är ett minimum och samtidigt mer realistiskt än att säga ”jag kan lätt sätta av en timme” (även om det är sant).
Tidigare inbillade jag mig också att om jag sätter mig en kvart och sätter igång och blir inspirerad så kommer jag att sitta en timme. Numera tror jag dock att det är bättre att redan från början bestämma mig för vilken tid jag ska lägga och göra det.

Författarstund på morgonen
Jag har läst åtskilliga intervjuer med författare som inlett sin karriär genom att skriva varje morgon innan de gått till jobbet. John Grisham jobbade som advokat innan han blev författare på heltid. Han steg upp kl 5 varje morgon och satte sig och skrev på sin bok i en timme innan det var dags att gå till kontoret. Och han jobbade 60-80 timmar i veckan.
Det finns till och med forskning som visar att de som skriver några få sidor varje dag får mer gjort än dem som skriver mer sporadiskt och väntar tills de kan avsätta längre tid sammanhängande.
En majoritet av de skönlitterära författarna skriver just på morgonen, vilket säkert beror på att människan oftast är mest fokuserad vid den tiden på dygnet.
Men det finns också exempel på författare som använt en del av lunchen till skrivande, eller som direkt efter kvällsmaten satt sig en halvtimme vid skrivmaskinen, datorn eller vid skrivbordet med block och penna. Det viktiga är regelbundenheten.

Uppgift:
Bestäm dig för hur många minuter du kan avsätta varje dag och vilken tid på dygnet som passar dig bäst. Sätt dig sedan ner och börja skriv. Leta sedan upp en skrivarsajt där du kan publicera dig och få feedback – eller starta en egen blogg där du kan lägga ut dina texter.
Du är också välkommen att lämna dina egna tips som kommentarer till den här artikeln!

Jag tillhör den där skaran som vill bli romanförfattare och har mer än en icke fullbordad roman liggande om inte i byrålådan så på hårddisken. Ett par av de där projekten är nedlagda men åtminstone en roman kommer jag att fullborda, det är jag helt säker på.

Tycker du ibland att det tar enormt lång tid att skriva den där romanen eller novellen som aldrig blir färdig? Tänk då på att skriva är det snabbaste sättet om du vill berätta en historia – i alla fall jämfört med alternativen.

Film, musik och konstverk

Tänk dig om du istället skulle vilja göra en film av din idé. Då skulle du först bli tvungen att skriva ner den och bara det är lika mycket jobb som att skriva en bok – om inte mer. Sedan går det inte att göra en film på egen hand, det krävs flera människor som hjälper till med kamera, skådespelare och mycket mer. Det kostar sannolikt stora pengar.

Hur är det med andra alternativ? Att skapa ett konstverk i form av en målning eller teckning, det går väl ändå rätt snabbt? Ja, kanske för en enkel liten skiss men konstnärer tillbringar oftast många timmar på att prova sig fram. En tecknad serie kräver många steg, från manus till skisser och vidare till tusch och färg. (Även om vissa delar idag görs på datorn så tar det fortfarande tid).

Att skriva musik är också en tidsödande process och det kräver många steg av efterbearbetning för att nå ett professionellt resultat. Musiker, studioproducenter och ett antal andra. Det går visserligen att göra det hemma i källaren numera med en bra utrustning men det handlar ändå om många timmar innan man hittat en melodi och en text och sedan fått fram ett bra resultat som låter likadant i högtalarna som i ditt huvud.

Noveller en snabb väg

När man tittar på alternativen så är plötsligt skrivandet en fantastiskt snabb väg att förmedla en berättelse. Jag roade mig med att skriva en novell för någon vecka sedan. Det är väl egentligen emot konstens regler men jag fick en idé, grubblade på den i några dagar och satte mig sedan ner i 1,5 timme och skrev en novell.

Läste igenom den ett par gånger, korrigerade lite smålfel (enligt mina föräldrar hade jag missat några) tills jag kände mig klar och sedan publicerade jag den på VIPstory.se. Därefter klistrade jag in webbadressen till novellen i ett mail som skickades ut till alla mina vänner för att dela med mig av min berättelse.

Det tog bara några timmar innan jag fick den första responsen – från någon jag inte kände – med kommentarer och betygsättning. En spännande upplevelse att bli läst ögonblickligen.

Det här är en anledning till att jag tror på det skrivna ordet även i vår digitala framtid. Och jag hoppas att dessa tankar är lite uppmuntran till dig som tycker att det tar tid att skriva en berättelse.

Det kunde varit värre, som någon av er säkert kommer att tänka.