Svaret är att idag är det inte speciellt lätt att få en novell publicerad. De som köper in allra mest noveller är veckotidningarna (Allers, Hemmets Veckotidning, Allas, Året Runt, Hemmets Journal). Tillsammans köper de sannolikt in 300-400 noveller per år, vilket är en hel del.
Men samtidigt är det inte speciellt mycket om man tänker på den konkurrens som finns. Nu vill jag inte sänka dina drömmar men det finns tusentals hoppfulla författare som skriver noveller. Många av dem hoppas förstås bli publicerade.

Men man ska vara medveten om att noveller och följetonger i veckotidningarna följer en viss mall. Vilken? Ja, det är bara att läsa några av de senaste numren av valfri tidning så får du snabbt en känsla för vad som gäller. Det finns till och med kurser i att skriva följetong för veckotidningar. Jenny Bäfving (som håller i kursen och dessutom skrivit mycket till veckotidningar) säger i intervjun:

Även andra tidningar köper in noveller. Dock inte alls i samma omfattning, framför allt eftersom de inte utkommer lika ofta. Dessutom är det få månadstidningar som publicerar noveller regelbundet.

Det vanligaste är då att det sker genom att de arrangerar en novelltävling. Därmed blir den tuffa konkurrensen ännu tuffare eftersom novelltävlingar dessutom stimulerar och uppmuntrar andra att börja skriva en novell. Och till en tävling är det oftast bäst att skriva en ny novell som är speciellt anpassad efter tidningen och tävlingens tema.

Vad ska jag då göra med mina noveller i byrålådan? Jag tycker du ska publicera dem själv. Om du inte redan har en blogg så skaffa en. En blogg behöver inte betyda att man dagligen ska skriva om vad man har för kläder eller vad man tycker om saker och ting. Man kan även använda en bloggplattform för att publicera sina skönlitterära alster.

Men om jag har publicerat min text på nätet – då blir den ju automatiskt diskvalificerad från att delta i novelltävlingar eller bli publicerad i novellsamlingar?
- Ja, det stämmer. Men det är en risk jag tycker det är värt att ta, alternativet är ju att novellen ligger kvar i byrålådan – eller mer troligt på hårddisken. Oläst. Som nämndes ovan så krävs det nästan alltid en nyskriven novell till olika tävlingar ändå. Och detsamma gäller ofta novellsamlingar. Det är faktiskt sällan man kan gräva i sitt arkiv och leta fram en novell som ska passa in på en tävling, det är bättre att skriva nytt.

En viktig fråga: vad var viktigast för dig – att novellen blir läst eller att du får betalt? Jag vågar påstå att de allra flesta vill bli lästa. Självklart vill man gärna ha betalt, men om ingen har läst det du skrivit så lär du inte få det heller.

När du väl bestämt dig för att ta steget att publicera dina noveller så finns det två vägar:
1) Lägga ut novellen på någon skrivarsajt som poeter.se, veckansnovell.se eller sockerdricka.nu (det finns säkert fler som jag glömt, tipsa gärna i kommentarerna).
2) Skaffa en egen blogg och lägg ut dem där.

OBS! Om du har skrivit en novell som du tror kan passa till veckotidningarna eller någon annan som publicerar noveller, kontakta dem och skicka in den. Då kan du vänta tills den blivit refuserad (eller kanske antagen?) innan du publicerar den själv på nätet. Om en veckotidning köper in novellen så kräver de sannolikt ensamrätt under en viss tid (1-2 år) innan den får publiceras på nytt. Det inkluderar ofta även din egen webbsajt.

Även om skrivarsajterna har fördelen att de samlar många som är intresserade av att skriva så skulle jag ändå rekommendera alternativ 2. Du får då full kontroll över dina texter och en bättre möjlighet att ”bygga en egen författarplattform på nätet”, ifall du i framtiden vill satsa på skrivandet som ett yrke. Så har jag valt att göra med en sajt som samlar Berättelser av Sölve Dahlgren.

Innan du lägger ut din text på nätet så bör du göra en ordentlig korrekturläsning av novellen. Läs dels igenom den själv och leta stavfel, meningsbyggnadsfel eller konstigheter som luckor i berättelsen. Om du känner någon som är duktig på svenska språket och rättstavning så låt gärna honom/henne läsa den också. Det är bara så att en berättelse fylld av stavfel gör att färre orkar läsa hela din novell.

Nästa tips är att skriva – tänk på att det går snabbt att skriva en novell. Skriv fler noveller. Publicera dem. Tipsa familj och vänner om att du skrivit och skicka dem länken. Du kommer säkerligen att få kommentarer av några. Med hjälp av Facebook eller andra sociala nätverk kan du sprida dem till en ännu bredare massa. Träning ger färdighet och du är bättre förberedd när du hittar en novelltävling att delta i.

Och läs andra författarbloggar och deras noveller. Lämna en kommentar med konstruktiv feedback och en länk tillbaks till din egen sajt så kommer du att hitta nya läsare och få ny input.

Har du några tips på tidningar som köper in noveller? Tipsa andra i kommentarerna nedan.

Hur lång måste en berättelse vara för att räknas som en novell och när förvandlas den till en roman egentligen? Det är en fråga som nybörjare ofta ställer sig. Jag har läst ett antal olika definitioner och vanligtvis så brukar man säga att en novell är upp till 100 000 tecken ungefär. Därefter blir det en kort roman eller bok i folkmun.

I det engelska språket heter romanen förvirrande nog ”novel”. Men samtidigt finns det en skala av olika varianter på korta och långa berättelser. På wikipedia.org hittade jag denna uppställning (min översättning) som tydligen används i olika litterära tävlingar:

* Epic: En berättelse på 200 000 ord eller mer
* Novel: En berättelser på 60 000 ord eller mer
* Novella: En berättelse på minst 17 500 ord men under 60 000 ord
* Novelette: En berättelser på minst 7 500 ord men under 17 500 ord
* Short story: En berättelse på minst 2 000 ord men under 7 500 ord (minst 1000 ord enligt vissa definitioner)
* Flash fiction: En berättelse under 2000 ord (1000 ord enligt vissa definitioner)

Notera att man ofta använder sig av antalet ord som sätt att räkna. Själv är jag van vid att räkna tecken från min tid som redigerare på tidningar. Ett smidigt sätt att få exakt koll på en texts längd. Att räkna antalet ord fungerar lika bra när texten nått en viss längd så att ordens snittlängd jämnas ut.
Helt klart är att engelska språket har en bättre skala att placera berättelsers längd på.
På svenska förekommer även Novelett (enligt wikipedia) som beteckning på en kort novell, vilket ju inte riktigt stämmer överens med den engelska motsvarigheten. På andra håll på nätet används den som beteckning för en lång novell.
I Sverige har noveller traditionellt sett förknippats med de som publiceras i veckotidningar där textlängden ligger på 9 000-12 000 tecken, motsvarande 1600-2200 ord, alltså som engelskans ”Short story”.
I novellsamlingar kan dock noveller vara betydligt längre då de inte begränsas av sidantal på samma sätt och författaren tillåts sväva ut mer.

När man pratar om längden på en novell så kan det kanske vara intressant att titta lite på hur lång tid det tar att läsa en novell.
Det finns en del undersökningar om läshastighet. En undersökning bland studenter gav ett genomsnitt på ca 180 ord/min vilket skulle innebära att det i snitt tar 10 minuter att läsa en novell som är 10 000 tecken lång. Vid högläsning så sjunker läshastigheten då människor finner en takt på 110-130 ord/minut behaglig.
När man sedan betänker att vissa experter menar att en text på nätet inte bör överstiga 2500 tecken (vilket i kvällstidningar och numera även tabloidiserade morgontidningar anses vara en lång artikel) så finns det anledning att inte skriva för långt om man vill bli läst.

Kanske framtidens melodi är att hålla sig till Flash Fiction, på svenska ung Blixtnoveller eller Snabbnoveller, med en längd på 5 000-10 000 tecken. Eventuellt i den kortare änden på skalan.
Å andra sidan. Det fanns en tid då alla i branschen var överens om att en bok riktad till barn inte skulle vara tjockare än 100-200 sidor utan hellre delas upp i flera delar. Det var i alla fall gängse norm tills en viss JK Rowling gjorde entré med inte bara en utan en hel rad tegelstensromaner om Harry Potter.
Det bevisar egentligen bara att så länge du har något spännande att berätta så har längden mindre betydelse.

Källor:

http://en.wikipedia.org/wiki/Word_count

http://www.sprakaloss.se/meilinhastighet.htm

Jag tillhör den där skaran som vill bli romanförfattare och har mer än en icke fullbordad roman liggande om inte i byrålådan så på hårddisken. Ett par av de där projekten är nedlagda men åtminstone en roman kommer jag att fullborda, det är jag helt säker på.

Tycker du ibland att det tar enormt lång tid att skriva den där romanen eller novellen som aldrig blir färdig? Tänk då på att skriva är det snabbaste sättet om du vill berätta en historia – i alla fall jämfört med alternativen.

Film, musik och konstverk

Tänk dig om du istället skulle vilja göra en film av din idé. Då skulle du först bli tvungen att skriva ner den och bara det är lika mycket jobb som att skriva en bok – om inte mer. Sedan går det inte att göra en film på egen hand, det krävs flera människor som hjälper till med kamera, skådespelare och mycket mer. Det kostar sannolikt stora pengar.

Hur är det med andra alternativ? Att skapa ett konstverk i form av en målning eller teckning, det går väl ändå rätt snabbt? Ja, kanske för en enkel liten skiss men konstnärer tillbringar oftast många timmar på att prova sig fram. En tecknad serie kräver många steg, från manus till skisser och vidare till tusch och färg. (Även om vissa delar idag görs på datorn så tar det fortfarande tid).

Att skriva musik är också en tidsödande process och det kräver många steg av efterbearbetning för att nå ett professionellt resultat. Musiker, studioproducenter och ett antal andra. Det går visserligen att göra det hemma i källaren numera med en bra utrustning men det handlar ändå om många timmar innan man hittat en melodi och en text och sedan fått fram ett bra resultat som låter likadant i högtalarna som i ditt huvud.

Noveller en snabb väg

När man tittar på alternativen så är plötsligt skrivandet en fantastiskt snabb väg att förmedla en berättelse. Jag roade mig med att skriva en novell för någon vecka sedan. Det är väl egentligen emot konstens regler men jag fick en idé, grubblade på den i några dagar och satte mig sedan ner i 1,5 timme och skrev en novell.

Läste igenom den ett par gånger, korrigerade lite smålfel (enligt mina föräldrar hade jag missat några) tills jag kände mig klar och sedan publicerade jag den på VIPstory.se. Därefter klistrade jag in webbadressen till novellen i ett mail som skickades ut till alla mina vänner för att dela med mig av min berättelse.

Det tog bara några timmar innan jag fick den första responsen – från någon jag inte kände – med kommentarer och betygsättning. En spännande upplevelse att bli läst ögonblickligen.

Det här är en anledning till att jag tror på det skrivna ordet även i vår digitala framtid. Och jag hoppas att dessa tankar är lite uppmuntran till dig som tycker att det tar tid att skriva en berättelse.

Det kunde varit värre, som någon av er säkert kommer att tänka.