När jag nu läst en del blogginlägg av olika författare de senaste månaderna har jag träffat på ännu fler som pratar om sin “daily word count”. Daglig ordräkning på svenska låter inte lika – vad ska man säga – vackert. Men det är vad det handlar om.
Jag har själv testat metoden i sommar. Jag började med en intention om att avsätta två-tre timmars skrivtid varje morgon. Den tid på dygnet då sinnet är som fräschast och – förutsatt att du motstår frestelsen att öppna mail, facebook, nyhetssajter – inte har hunnit fylla hjärnan med andra tankar än den bok du just då jobbar med. Det behöver inte vara en bok, det kan också vara novellidéer som du ska förverkliga. Poängen är att du fokuserar på skrivandet.

Så mitt eget skrivmål är en kombination av dessa två-tre timmar och ett ordmål. Någonstans mellan 2000 och 3000 ord per dag vill jag nå. Jag vet att jag rent skrivhastighetsmässigt kan få ur mig uppåt 2000 ord per timme, om jag bara låter orden forsa ur mig. Nu händer det ju att man fastnar, måste stanna till och tänka och bestämma sig.
Men generellt är det just det man ska undvika. Därför har jag också en outline för hela min berättelse som stöd. Jag skriver bara de scener som passager som ska föra karaktärerna längs den utstakade linjen, den stig jag valt. Ibland väljer de sidovägar som jag inte hade förutsett, vilket förmodligen gör att även läsarna känner sig överraskade.

Om du ska bli bättre på att skriva måste du träna. Och hur tränar du? Du skriver. En författare är en person som skriver, en författare är inte en person som går runt och pratar om att skriva. Den som går runt och pratar om att skriva den där stora romanen är inte författare utan drömmer bara om att bli det. Det är du själv som bestämmer. Du behöver inte börja med två timmar om dagen, du kan börja med 23 minuter.

Ok, säg att du bestämmer dig för ett ordmål. Säg 1000 ord till att börja med, eller kanske så lite som 500 ord (beroende på hur mycket daglig skrivtid du kan avsätta så behöver det inte vara lite). Kommer det inte att kännas som en enorm press att leverera? Ett säkert sätt att drabbas av skrivkramp?
Nej.
Tycker inte jag i alla fall. En del av det handlar nämligen om att släppa kontrollen över den perfekta formuleringen. Att låda texten flöda genom att hitta den där berättarglädjen då orden bara väller ur dig ner på tangentbordet och ut på skärmen. Finslipa får du göra senare, vid redigeringen då du funderar över om du ska använda ordet “oöverstiglig” eller “enorm” i en dialog. När du ska skriva 2500 ord på två timmar har du inte den tiden.

Nu kanske man inte klarar att nå sitt ordmål varje morgon. Man kanske försover sig, eller mer troligt är tvungen att göra något annat av  de magiska morgontimmarna för att familj eller arbete kräver det. Ingen fara. Flytta då din skrivtid till kvällen, få gjort alla måsten och istället för att låta häcken sjunka ner genom de mjuka sittkuddarna i soffan placerar du den på stolen vid ditt skrivbord. (Om du nu inte är en av dem som gillar att skriva i soffan med laptopen på soffbordet förstås, risken är dock att du sliter ut din rygg och nacka och handleder då).
Glo inte på tv. Skriv.

Hur gör du idag? Räknar du ord? Sätter du dagliga mål eller veckomål?

(Den här bloggposten/lektionen är knappt 700 ord förresten – så jag har en bit kvar till mitt dagliga ordmål)

Om du tänker skriva en roman så gör du klokt i att först skaffa dig en tydlig bild av de viktigaste personerna i boken, dina huvudkaraktärer eller huvudrollsinnehavare. Det gäller både hjältar och skurkar och andra som har framträdande roller på något sätt.
Man brukar få rådet att göra en psykologisk profil på dem, beskriva deras utseende och personlighet och relationer till andra personer i boken. Ibland kan det kännas svårt och krångligt. Då kan man ta till intervju-metoden istället.

Låtsas att du är journalist

Intervju-metoden, som jag kallar den, bygger på att du låtsas att du är journalist och ska skriva en lång artikel om din huvudperson. Därför gör du helt enkelt en intervju med honom eller henne och ser till att ställa frågor om allt som du kan tänkas vilja veta, eller behöver veta. Sedan skriver du ihop det hela till en artikel, inklusive en rejäl faktaruta där man får veta de där klassiska sakerna som brukar stå när de intervjuar kändisar:
födelsedatum och födelseort
familj
Utbildning
Karriär (om personen är vuxen alltså)
Fritidsintressen
Favoriträtt
Idoler:
Ja i den här listan, här kan du fylla på med allt möjligt egentligen. Även om vissa saker kan verka rätt ovidkommande, som exempelvis favoriträtt, så kan de komma till nytta när du sedan skriver romanen. Tänk dig att du gör intervjun innan romanen börjar, den ska alltså inte handla om det som personen råkar ut för under själva romanen.
Om du vill kan du istället göra en separat artikel som en intervju EFTER att huvudpersonen genomlidit allt du utsatt honom/henne för i boken. Men ska du ha nytta av det ska du göra även det innan du skriver själva romanen.

Ställ frågor om det du vill veta

Jag själv har ju jobbat som journalist i snart 20 år så för mig är det rätt naturligt att göra en intervju med en huvudperson. Men för dig som aldrig gjort det så är nog den vanligaste frågan jag får angående detta: vad ska man fråga?
Ja, vad vill du veta?
Ställ frågor som gör att du får en bättre bild av personen. Ett bra tips (som gäller även om du ska göra en vanlig intervju) är att ställa öppna frågor, dvs sådana som aldrig kan besvaras med ja/nej. Det är bättre att byta frågan “Hade du en lycklig barndom?” mot frågan “Berätta lite om din barndom?”.
Andra intressanta frågor kan vara “Hur tror du att andra personer skulle beskriva dig?” eller “Vad är det viktigaste i livet för dig?”.
Bra frågor är de som ger konkreta svar men indirekt även en bild av personen. Som att fråga en kvinnlig huvudperson “Hur mycket pengar lägger du på kläder varje månad och hur många skor har du?”. Ett svar där kan visa om det är en modemedveten citykvinna eller någon som föredrar joggingbyxor och gummistövlar eftersom hon bor på en enslig gård.

Så vad ska du använda den här artikeln/intervjun, som du gjort med din huvudperson, till? Jo, den blir ditt uppslagsverk under själva skrivprocessen. När du ställs inför en situation då du exempelvis behöver veta något om huvudpersonens barndom eller rentav vilken maträtt han gillar bäst – då ska du gå tillbaks till artikeln och hitta svaret där – istället för att hitta på det under skrivprocessen.

Spelar det någon roll? Ja, visst kan man hitta på under skrivprocessen. Det behöver man alltid göra. Men när man nästa gång ska leta rätt på exempelvis vilken favoriträtt Kalle nu hade – då är det enklare att göra det i intervjun med honom än att försöka hitta den där scenen där det nämndes i ett citat…

Hur lång ska intervjun med min huvudkaraktär vara?

Det är upp till dig. Ju mer framträdande roll en person har, desto längre intervju eftersom du gärna vill veta mycket mer om honom/henne. Men det kan räcka alldeles utmärkt med 2000-3000 tecken plus en faktaruta om du får med allt viktigt där. Har du en enda huvudkaraktär kanske intervjun bör vara betydligt längre och mer djuplodande. Tänk Dagens Nyheter för huvudpersonen och Aftonbladet på sidokaraktärerna.
När jag skrev min första roman “InnebandyPiraterna – Första säsongen” så gjorde jag väldigt korta personporträtt på vissa spelare. Lite för korta insåg jag i efterhand och det var då jag kom på intervju-metoden.
Samtidigt så är intervjun du gör inte statisk. Du kan mer än gärna tillfoga faktauppgifter i den ifall du kommer på att du behöver veta något under tiden som du skriver själva berättelsen. Plötsligt kanske du kommer på att Josefin inte har något körkort. Då kan du gå tillbaks och lägga till det i personporträttet.

Andra artiklar på Berättarskolan.se om att skapa karaktärer:
Låt dina huvudpersoner säga vem de är
Skapa livfulla karaktärer

Svar: Nej.

Frågan är förstås vad man vill med sitt skrivande. Man kan skriva helt och hållet för nöjes skull, alltså för sin egen skull. Ett bra exempel är dagboken, en enkel form av terapi där man kan sortera sina tankar vid dagens slut genom att skriva ner dem i sin dagbok.
Men ganska snabbt inser man att även en så enkel form kräver disciplin och mål. Att skriva varje dag blir viktigt, en dagbok där man bara sporadiskt skriver blir helt enkelt inte lika tillfredsställande. Tror jag.

Om man inte sätter några mål för sitt skrivande så är det lätt att det blir just ingenting av det mer än hundratals påbörjade men aldrig avslutade berättelser. Den där romanen som man så gärna vill skriva blir aldrig färdig oavsett hur många år som går, kanske får den istället sällskap av fler ofärdiga. Det finns alltid gott om ursäkter, andra saker som tar uppmärksamheten.

Klassiska enkla metoder handlar om att avsätta en viss tid varje dag, jag har exempelvis skrivit om 23-minutersmetoden men även om disciplin för att skriva.

Men även om du använder dessa så behöver du sätta mål och deadlines. Om vi för ett ögonblick lämnar vår underbara värld av bokstäver, ord och fantasivärldar (det är väl ändå det som de flesta av oss skriver om?) och går över till managementlitteraturen så hittar vi metoden SMART som används för att sätta mål.

Det handlar om att mål ska uppfylla fem kriterier som bildar ordet S-M-A-R-T:

1. Specifika – vad är det du ska skriva? Är det en novell, är det en roman? Är det kanske bara ett synopsis eller en färdig berättelse? Vilken berättelse är det du vill skriva? Kanske är det här ett bra läge att sammanfatta storyn i två meningar.

2. Mätbara – går det att mäta när du uppfyllt målet? Ska du skriva en roman på 100 000 tecken eller på 500 000 tecken? Är det ett färdigt manus? Är det en utgiven bok? Är det ett utkast?

3. Acceptans – det här är förmodligen enklare när du sätter dina egna mål än om du ska övertyga medarbetare om dem. Kanske behöver du familjens acceptans?

4. Realistiska – visst är det möjligt att skriva en hel roman på mindre än en månad. Nawrimo är ett projekt där man ska skriva 50 000 ord på en månad (november varje år). Det är absolut realistiskt (1667 ord/dag), men kanske inte för vem som helst när som helst. För någon är 500 ord om dagen realistiskt, för andra kanske 250 ord är mer realistiskt. Det är alltid roligare att överträffa målen. Ibland talar man om trygghetsmål, realistiska mål och barriärbrytande mål.

5. Tid - sätt en tidpunkt då ditt projekt ska vara klart, en deadline som vi ofta pratar om. Här finns en psykologisk effekt som tvingar oss att spurta och anstränga oss för att bli klara i tid. Om tidpunkten är för vag (jag ska skriva klart boken ”i sommar” eller ”i år”) är risken stor att det aldrig blir klart. Var går gränsen mellan höst och vinter?

Sådär, nu är det dags att sätta smarta mål för ditt skrivande. VAD är det du vill slutföra? Är det ett så stort projekt som en roman kan det vara bra att bryta ner det i delmål, exempelvis genom att använda Snöflingemetoden.

Även om vi alla älskar att skriva så är vi ju också extremt kreativa, vilket gör att vi har lätt för att hitta på ursäkter till varför vi inte hinner skriva just nu, i detta ögonblick. ”Ska bara” som Alfons Åberg säger…

Planering av sitt skrivande kan vara kul på precis samma sätt som planeringen av en långresa på semestern kan vara. Skapa förväntningar så att du längtar efter att genomföra nästa etapp på resan mot att fullända berättelsen. Det häftiga är ju att du när du nått målet kan dela din resa med andra och sedan börja planera för nästa.

Vilka mål har du med ditt skrivande? Har du använt någon annan metod för att bli färdig med en roman eller en novell?

För ett par år sedan skaffade jag min första anteckningsbok speciellt för skrivandet. Faktiskt av samma sort som Hemingway använde – en Moleskine. Nåja, nu använder jag faktiskt mest andra anteckningsböcker.

När jag startar ett bokprojekt så tar jag en helt ny anteckningsbok och använder denna för att skriva ner alla tankar och idéer kring just den boken. Gärna en lite finare anteckningsbok med läderpärmar och ett resårband som kan hålla ihop den. Efter ett tag tenderar det nämligen att bli en del lösblad i den där anteckningsboken. Utskrifter på färdiga kapitel som ska korrläsas, utskrifter från internet med faktauppgifter som samlats in under research.

En del av de här anteckningsböckerna blir liggande i hyllan, halvfyllda. Böcker som inte vill skrivas klart – just då, tänker jag.

Jag har också några anteckningsböcker som är fyllda med lösryckta idéer. Du vet den där typen av idéer som dyker upp i duschen eller när du vaknar mitt i natten och tänker: det här skulle kunna bli en roman eller i alla fall en novell. Det viktiga är att få ner det på pränt, inte bara låta det ligga kvar som en idé i huvudet för då kommer den att försvinna igen. Att datera dem kan vara både bra och kul.

Det händer att jag sätter mig och bläddrar igenom alla de här idéerna. En del känns mindre bra, andra är sådana som jag en dag kommer att göra någonting av. Ibland föder de andra, nya idéer. Men alla är delar av en skatt, en samling av frön till fantastiska berättelser.

Varför är det då viktigt med att göra det här i anteckningsböcker? Jo, tidigare gjorde jag det på närmsta papper som fanns inom räckhåll. Jag har en pärm med sådana idéer, en massa lappar samlade i plastfickor och några A4-sidor som jag slagit hål i och satt in i pärmen.

Det funkar också, men risken är betydligt större att den där lappen hinner försvinna in i en hög med papper som slutligen landar i papperskassen med tidningar som ska till återvinning. En anteckningsbok har mindre sannolikhet att försvinna. Och ju finare anteckningsbok, desto mindre benägen blir du att själv slänga den.

Så om du vill bli författare. Skaffa dig en anteckningsbok.

Hur ser din anteckningsbok ut? Eller föredrar du post-it-lappar? Berätta i kommentarerna nedan.

Fly in i verkligheten, ja det kan man nog kalla det när man som författare börjar surfa omkring på nyhetssajter istället för att fokusera på den fantasivärld där din skönlitterära berättelse äger rum. Med internets hjälp är det enkelt att surfa iväg på en resa världen runt och hitta den ena spännande, engagerande, intressanta artikeln efter den andra. Och timmarna går.

Ibland kan man tycka att det måste ha varit enklare på Hemingways tid. Utan tv-apparater och definitivt inget internet. Och än mindre några sociala medier som Facebook där man kan småprata och läsa vad alla vänner pysslar med samtidigt som du sitter framför datorn och försöker skriva.

Men å andra sidan så jobbade man hårdare och längre förr i världen. Vi lever trots allt ett lyxliv i vår del av världen. Fem dagars arbetsvecka och för de allra flesta inte mer än 40 timmar. Dessutom flera veckors semester helt utan jobb!

Och om vi vill göra research i ett ämne så öppnar vi google och klickar oss vidare. Väldigt mycket fakta går att hitta inom loppet av några minuter, där Hemingway och hans samtida kollegor tvingades åka till ett bibliotek och ägna timmar åt att leta igenom en bråkdel så mycket material för att hitta en faktauppgift.

Dessutom – om de skulle försöka hitta något som de själva skrivit så var de tvungna att bläddra igenom det. Idag kan vi helt enkelt söka igenom de digitala filerna på hårddisken för att dubbelkolla vad vi kallade den där damen i den tredje boken som nu ska dyka upp i den sjunde.

Så i slutändan handlar det om disciplin. Att stänga av tv:n, stänga fönstret med Facebook, ignorera nyhetssajterna och återvända till fantasivärlden som ditt pågående alster utspelar sig i. När du skriver så skriver du. När du gör research så gör du research. Och när du surfar på nyhetssajter så flyr du in i verkligheten.

Det här är en bearbetad och förkortad översättning av en riktigt bra artikel om The Snowflake method, eller på svenska Snöflingemetoden. Det handlar om hur man skriver en roman på enklaste sätt.

Det är en väldigt lång och informativ artikel som jag försökt sammanfatta nedan, med fokus på de tio steg som nämns. Har även gjort tidsuppskattningar räknat i timmar, delvis utifrån mina egna erfarenheter från skrivandet av romanen InnebandyPiraterna.

1. Skriv en sammanfattning av romanen i en mening. (1 h)

2. Utöka sammanfattningen till ett stycke. Få med de stora katastroferna, typ akt 1-3. Första katastrofen i slutet av akt 1, den andra i mitten av akt 2 och den tredje i slutet av akt 2. Och i akt 3 knyts alls samman och löses. (1 h)

3. Storyline för varje karaktär i boken (1 h/karaktär)

4. Utöka varje mening i det sammanfattande stycket till ett eget stycke. När du gjort detta har du ett synopsis på hela boken. (3-4 h)

5. Skriv en 1-sidig beskrivning av varje huvudkaraktär och en halvsida om varje bikaraktär. (5-20 h)

6. Utöka ditt 1-sidiga synopsis till ett 4-sidigt synopsis. (30 h)

7. Utöka personbeskrivningarna till fullständiga faktablad med allt som finns att veta om en karaktär. Födelsedag, beskrivning, historia, motivation, mål etc. Och viktigast – hur karaktären kommer att förändras. (20-100 h)

8. Ta ditt 4-sidiga synopsis och gör ett kalkylark där du listar samtliga scener i boken. En kolumn för POV (point of view) karaktär. En bred kolumn om vad som händer, och ev några andra kolumner med en uppskattning av hur långt du tänker skriva i sidor/tecken/ord. Det gör det enklare att flytta runt scener. Slutligen lägg till en kolumn för att arrangera scenerna i kapitel. (15 h)

9. Ta varje rad från kalkylarket och utveckla scenerna, skriv ner idéer till dialog, allt du kommer på som anteckningar. (Detta steg är valfritt, kan hoppas över). (150 h)

10. Sätt igång och skriv romanen!

Totalt: 200-300 h.

Under processens gång kommer man flera gånger att gå tillbaks till tidigare steg för att rätta till saker som man kommer på. När du lär känna dina karaktärer kommer de att påverka historien på olika sätt. Och det är bättre att göra dessa ändringar tidigt än att göra det när hela första utkastet är färdigskrivet. Något man inser när man gjort det en gång.

Lycka till!

Har du verkligen råd att vänta på inspiration eller krävs det bara mer disciplin för att du ska skriva färdigt den stora romanen? Här får du några tips på hur du blir mer produktiv.

Schemalägg tid för skrivandet
Det låter verkligen trist med schema men för den som har mycket att göra finns det sällan något annat sätt än att faktiskt boka in Skrivtid i sin kalender. En timme om dagen eller två timmar ett par dagar i veckan? Beror på hur ditt liv ser ut och vad du trivs med.
Börja med att boka en tid i veckan om det känns svårt och försök sedan öka dosen. Ungefär som med fysisk träning.

Sätt ett mål i antal ord
För den som gärna väntar på inspiration kan det vara smart att sätta ett mål i antal ord för varje skrivtillfälle. Många professionella författare har ett bestämt antal ord de ska skriva varje dag innan de kan ägna sig åt annat.
Stephen King skriver exempelvis alltid 2000 ord/dag innan han känner sig nöjd. För dig kanske det räcker med 500-1000 ord men det finns en poäng i att sätta upp ett mål att nå. Det känns skönt när man når det och man kanske kan släppa prestationsångesten med att formulera sig perfekt första gången man skriver ett stycke.

Skrivarhörna – hitta en plats där du kan fokusera
Har du familj så vet du hur viktigt det är att kunna vara ostörd när du har din skrivartid. Helst ett rum där du kan stänga dörren och hänga upp en ”STÖR EJ JAG SKRIVER”-skylt.
Eller kanske du ska hitta en plats utanför hemmet? Ta med dig laptopen och sätt dig på ett café någonstans där det visserligen kan vara pratigt runtomkring men ingen som stör just dig och vill ha hjälp med ditt eller datt.

Håll ordning på skrivarmaterialet – samla anteckningarna
För att få struktur på sitt skrivande är det viktigt att man samlar sitt skrivarmaterial. Alla små post-it-lappar, idéer nedtecknade på servetter, tidningsklipp, anteckningar, synposis på romaner etc.
Skaffa en aktmapp eller liknande där du kan samla allt. Och städa i den med jämna mellanrum.

Sammanfattning
* Lämna tv-soffan
* Boka in skrivtid i kalendern
* Sätt ett mål i antal ord
* Hitta en ostörd skrivarplats
* Samla anteckningarna

Andra liknande artiklar:
Så får du tid att skriva
23-minutersmetoden gör dig till författare

Läsarkommentarer saxade från den gamla sajten:
# Karin_r
Sunday, September 06, 2009 11:09 AM
Tid har vi alla lika mycket av – men det är hur vi väljer att använda den som varierar. Att välja att göra något speciellt innebär per automatik att man måste välja bort något annat, så enkelt är det.
Jag avskyr när folk säger att de inte har tid! Det har de, de har bara valt att göra något annat de tycker är viktigare! Och – som det står här ovan – erkänn då det!

# Frida
Monday, September 07, 2009 1:23 PM
Man behöver faktiskt vara både producent och konsument, skulle man vara producent dagarna i ända sliter man ju ut sig. Jag går på inspirationstanken, jag måste känna mig inspirerad när jag ska skriva, annars blir det bara ett tvång och ett måste och då kan jag lika gärna strunta i det. För mig är skrivandet ett sätt att koppla av och känna mig fri och skulle jag schemalägga mitt skrivande skulle det inte vara roligt längre. Det är väl en sak om man jobbar som författare som Jan Guillou, där man måste prestera. Själv skriver jag för min egen skull och då vill jag inte ha några krav.

Vad är det vanligaste problemet för oss författare? De flesta brukar svara: att få tid att skriva. Det är så mycket plikter och annat som tar tid. Alltifrån barn vänner till jobb (inte alla har förmånen att skriva på heltid) och fritidsintressen. Därför kommer nu 23-minutersmetoden som garanterat gör att du hinner skriva en roman per år.

Idén bakom

Oavsett om det handlar om att träna kroppen eller skriva böcker så handlar framgång om regelbundenhet. Vill du bli duktig i golf och sänka ditt handicap hjälper det inte om du spelar varje dag i två veckor varje sommar om du inte rör klubborna resten av året. Samma sak med styrketräning, det är regelbundenheten som ger framgång.
När det gäller fysisk träning så behöver kroppen ofta vila, det är inte säkert att man bör träna varje dag. Skrivande däremot sliter knappast på kroppen – om du nu inte kör ett 24-timmars maraton vid tangentbordet.
Nyckeln till framgång är att göra det till en vana och det gör du enklast genom att utföra det varje dag. Någon har sagt att det tar 23 dagar att etablera en ny vana (lite olika källor anger mellan 21 och 28 dagar) så det gäller att vara ihärdig tills man kommit över puckeln.

Så här gör du

Börja idag, börja inte imorgon. Ha ett tidtagarur tillhands eller notera bara vilket klockslag du börjar när du sätter dig framför datorn (jag tar nästan för givet att du inte använder skrivmaskin men det går förstås lika bra eller rentav för hand som vissa författare föredrar) och håll koll på att det gått 23 minuter när du lämnar datorn.
Tips: meddela gärna folk runtomkring dig att du ska ha dina 23 ostörda minuter. Och stäng av ljudet på mobiltelefonen och stäng dörren om dig eller hitta en annan lugn miljö (park, bibliotek etc).
Sedan är det bara att skriva. Sätt igång direkt med din historia och låt fingrarna flyga över tangenterna. Grubbla inte för mycket över den perfekta meningen, det är bättre att sätta av tid någon gång i veckan då du läser igenom det du tidigare skrivit och funderar över vad som ska skrivas om. Dina 23 minuter är till för att skriva.

Varför just 23 minuter?

Varför ett så udda tal? Av samma anledning som att man lägger möten med start exempelvis 11.35 för att poängtera att det är en exakt tid, inte bara hel eller halv timme eller en kvart.
23 minuter är dessutom så lite, det är ungefär så lång tid som ett avsnitt av en komediserie (Vänner, Två och en halv man, Simpsons) tar i anspråk. Men utan reklampauserna då förstås.
Med andra ord är 23 minuter något som alla kan hitta tid till varje dag, genom att välja bort exempelvis tv eller något annat.
En annan framgångsfaktor är att en begränsad tid, 23 minuter i det här fallet, kan sporra dig att vara effektiv. Att sätta fart och skriva direkt, inte sitta och fundera över om du är inspirerad eller om miljön i din skrivahörna är perfekt.
Sådana förberedelser sköter du under resten av dagen. Du laddar för dina 23 minuter genom att skriva ner idéer, stolpar, dialogsnuttar och annat som dyker upp. Bär alltid med dig en anteckningsbok.
Ett vanligt problem
Jag har svårt att hitta 23 minuter vid en fast tidpunkt varje dag.
Inget problem. Du behöver inte låsa dig vid ett klockslag, även om det förstås är en fördel. Varför inte planera dag för dag. Se på övriga åtaganden och förutse när du skulle kunna blockera 23 minuter för skrivandet.
Ett tips: försök gärna hitta en tid då du inte är uppbokad direkt efter. Det finns en stor chans att man kommer igång på allvar och skriver mer än 23 minuter. Det är absolut inget fel i det, se snarare 23 minuter som en minimigräns även om det kan vara bra med en deadline för att pressa sig själv att verkligen skriva så mycket man kan under den begränsade tiden.
Matematiken 23 minuter/dag = en roman på ett år

Hinner man skriva en roman på ett år med 23-minutersmetoden? Ja, utan tvekan. På 23 minuter hinner du utan problem skriva 2000-3000 tecken vilket mer än väl motsvarar en sida. Så med 365 (eller ibland till och med 366) dagar på ett år räcker det för att göra klart en roman på 300-400 sidor. Vill du skriva en tegelsten i Stephen King-klass på 700-800 sidor får du kanske lägga på några minuter per dag eller skriva snabbare.

Slutord

Fråga: Hur äter man en elefant?
Svar: En tugga i taget.

Fråga: Hur skriver man en roman på 400 sidor?
Svar: Ett ord i taget.

Man ska inte göra det svårare än det är. Att försöka leta upp en ledig eftermiddag varje vecka för att skriva är kanske en utopi, men att hitta 23 minuter ostörd skrivartid varje dag borde inte vara omöjligt för någon.

När ska du ta dina 23 minuter idag?

Man kan prata om handling men det handlar ytterst om trådar. Röda trådar, lösa trådar och att knyta ihop trådarna. Vi får se om jag lyckas med det i den här texten.

Från röda trådar tänkte jag nu gå vidare till lösa trådar. Sådana ska du undvika. En lös tråd är egentligen varje faktauppgift som du ger läsaren i din berättelse. Det finns egentligen ingen solklar definition på när tråden blir lös och när den bara ingår i den berättelse du väver ihop.
För att travestera en amerikansk polisfilm ”allt du skriver kan användas emot dig”.
Om huvudpersonen i början av novellen går förbi en vägg där det hänger ett stort svärd så förväntar sig läsaren att det kommer att användas på något sätt innan berättelsen är slut.
I en så kort text som en novell letar läsaren gärna efter detaljer som gör att fortsättningen kan listas ut. Alla detaljer som saknar mening bidrar då inte till att föra berättelsen framåt.

Trådar med betydelse knyts ihop och får sin förklaring längre fram i storyn eller bidrar till att skapa känslor för personer eller platser.
Ett exempel hämtat ur en film (som jag tyvärr glömt titeln på just nu Jersey Girl) är pappan som tjatar på dottern att aldrig glömma att spola på toaletten efter sig.
Senare när pappan står i duschen (tillsammans med sin nya kvinna) och den lilla flickan kommer in, går på toaletten, glömmer naturligtvis att spola, går ut och de båda bakom duschdraperiet pustar ut för ett ögonblick innan den lilla flickan minns pappas förmaningar och återvänder och säger stolt ”Jag kom på att jag glömde spola, pappa!”.
Alla vet att effekten av att spola på toaletten samtidigt som någon duschar är, just det. Kallt vatten, vilket leder till att kvinnan i duschen skriker ”iiihhh”…
Ledtrådar eller krokar kan läggas ut på många sätt. Vad karaktärerna säger eller gör, men också annan information som skyltar, platser, tv-program, och allehanda detaljer som senare i berättelsen kommer väl tillpass.

Så på slutet ska alltså helst alla dessa trådar vävas ihop till en helhet och läsaren ska med lätthet kunna följa den röda tråden över den stora mattan. Om mattan blir alltför färgglad kanske den röda tråden försvinner. Det betyder inte att det inte kan vara en njutbar upplevelse att se många vackra motiv lite överallt men risken är att läsaren inte ser just det som du ville berätta.
Att skriva riktigt bra slut är en konst för sig som vi får anledning att återkomma till i ett annat avsnitt av Berättarskolan.

Länkar
Wikipedia om Mindmapping

Det är bara att erkänna direkt – jag har själv syndat i flera år. Jag har sagt att jag vill skriva mer men ändå kan det ibland gå flera veckor utan att jag skrivit en enda skönlitterär rad.
Jag har jobbat med en bok i flera år, okej snart är det tio år. På sätt och vis är det inte bara negativt, att idén får mogna som ett årgångsvin och påverkas av en mängd erfarenheter. Men samtidigt så gnager också det som en äldre redaktör sa till mig för mer än tio år sedan:
”Se till att fortsätta skriva nu när du är ung – du ska inte tro att du får mer tid när du blir äldre”.
Jag tror att han framför allt menade att jag skulle göra det till en vana eller rutin att skriva. De där orden har jag nu insett hur sanna de är och den här artikeln hoppas jag blir ett startskott till bättring för både mig och alla er andra där ute som bär på författardrömmen.

Alla våra ursäkter
Varför har vi då så svårt att komma till skott? En sak är säker. Det finns ingen grupp människor som är så bra på att komma på ursäkter som författare. Det beror säkert på att vi är kreativa och snabbt kan fantisera ihop inte bara berättelser utan också undanflykter.
Jag gillar Jan Guillous inställning till skrivandet där han uttrycker sig i stil med:
”Att skriva romaner har inget med inspiration att göra, det är ett nio-till-femjobb. Att vänta på inspiration är det bara amatörer som har råd med. Som proffs gäller det att sätta sig ner och börja skriva.”
Det sammanfattar det ganska bra. Vill du få något gjort så gäller det att skriva en liten stund varje dag – om du nu inte har det så lyxigt att du kan ta ledigt några veckor i sträck för att både hinna vänta in inspiration och hinna skriva din berättelse.

En kvart om dagen
Hemligheten är att göra det varje dag. Fundera över hur lång tid du kan sätta av VARJE dag – och gör det. En kvart om dagen klarar väl alla? Jag tror att 15-20 minuter är ett minimum och samtidigt mer realistiskt än att säga ”jag kan lätt sätta av en timme” (även om det är sant).
Tidigare inbillade jag mig också att om jag sätter mig en kvart och sätter igång och blir inspirerad så kommer jag att sitta en timme. Numera tror jag dock att det är bättre att redan från början bestämma mig för vilken tid jag ska lägga och göra det.

Författarstund på morgonen
Jag har läst åtskilliga intervjuer med författare som inlett sin karriär genom att skriva varje morgon innan de gått till jobbet. John Grisham jobbade som advokat innan han blev författare på heltid. Han steg upp kl 5 varje morgon och satte sig och skrev på sin bok i en timme innan det var dags att gå till kontoret. Och han jobbade 60-80 timmar i veckan.
Det finns till och med forskning som visar att de som skriver några få sidor varje dag får mer gjort än dem som skriver mer sporadiskt och väntar tills de kan avsätta längre tid sammanhängande.
En majoritet av de skönlitterära författarna skriver just på morgonen, vilket säkert beror på att människan oftast är mest fokuserad vid den tiden på dygnet.
Men det finns också exempel på författare som använt en del av lunchen till skrivande, eller som direkt efter kvällsmaten satt sig en halvtimme vid skrivmaskinen, datorn eller vid skrivbordet med block och penna. Det viktiga är regelbundenheten.

Uppgift:
Bestäm dig för hur många minuter du kan avsätta varje dag och vilken tid på dygnet som passar dig bäst. Sätt dig sedan ner och börja skriv. Leta sedan upp en skrivarsajt där du kan publicera dig och få feedback – eller starta en egen blogg där du kan lägga ut dina texter.
Du är också välkommen att lämna dina egna tips som kommentarer till den här artikeln!