Jag har precis börjat på att skriva en egen bok. Jag undrar om man kan hitta en korrektur över nätet, som kan hjälpa en med dem sidor man börjat på. Jag har nu 2 566 ord och 14 204 tecken. som man skulle kunna skicka in några sidor till och få ordnat ?

Skrivandet känslor.

Vid en strand i Madgaskar jag tog min vanliga, tidiga morgonpromenad. Solstrålarna visade sig i havets horisont liksom den röda tråden på mitt skrivandes mål. Jag följde med mina blickar strålarna upp i det blå. Jag viskade till fåglarna som svävade över mitt huvud, att ta med er mina önskningar högst upp, och långt bort. Ni som vandra utan stopp, utan pass och visum, medan jag är fången av mina egna idéer. Kan ni befria mig från denna bördan som tynger mig, dessa ord, den ångest som har strypt mig under en lång period?
Jag vill dela med mig de idéer, drömmar som aldrig tar slut, och jag kan ej hejda dem från att flödas. Snälla fåglar tar med er min kärlek till de barn som inte fick leka, till de kära som inte fick mötas. Jag vill lära dem mitt sätt all leka och älska.
Under min morgonpromenad fick jag en underbar känsla, en profetia, en chock, det dånade som en ring klocka, och väckte mig från min dagdröm, och sände mig tillbaka till verklighetens onda stund. Jag måste jobba dubbelt så mycket än andra gör. Jag måste tänka mig för innan jag uttrycker mina känslor, men jag slutar inte, inte ens om jag dör.

Den dolda sidan av mitt liv.

Ingen kan föreställa sig sådana situationer i detta seklet. Kannibalismen vet man en del om, men att uppleva den, och vara delaktig i den är ännu svårförståeligt eller obegripligt. Ingen kan ursäkta brutala handlingar mot sina medmänniskor.
Man har hört talas om tortyr, fängelse och mord, men aldrig förkärlek till dessa handlingar. Har du svårt för att föreställa dig brutalitet, grymhet och att få en bild av människor – ätandet, så råder jag dig att inte läsa dessa osynliga sidor.
Du kanske undrar hur vågar jag bekänna mitt deltagande i Kannibalism och inte bli straffad tillräckligt. Antagligen det värsta brottet som vi har känt till i dessa dagar straffas hårt med livstids fängelse eller sluten psykiatrisk vård. Det har blivit ett mode att motstå dödsstraff och vem har egentligen rätt att ta livet av en annan som inte själv har skapat liv åt. Jag vill inte gå in på denna diskussion om dödstraff är rätt eller fel. Men att suga människoblodet är en helt annan fråga som jag var med och skapade, jag deltog i det, jag vet hur människoblodet luktar eller doftar. Jag har hört kvinnas förtvivlande skrik på hjälp. Jag har hört hur de, vi borrar hennes underliv, borrmaskinen som blev skapad av en som kom därifrån. Denna människoöppning som är början till hela livet på jorden, och vi hade fördärvat den med borrmaskin. Kan du föreställa dig situationen? Ok, försätt att läsa, men kom ihåg en sak vilket straff borde jag få, och jag hoppas att inte döma mig i förväg. Om du väljer att läsa mina sidor så läs dem till slutet, och sedan kom tillbaka till kapitlet där jag berätta om djuren och undersök den noggrann så hittar du lösningen på min gåta, men jag varnar dig för följderna du kanske ursäktar mig, eller dömer mig hårdare än jag förtjänar, men jag hoppas att inte dömer du mig för milt, då blir du också som jag delaktig i brottet.

Straffet, eller det höga priset som jag fick betala var gravhög, och jag kanske betalar fortfarande eller till och med kommer jag att betala i framtiden. Jag har i mina tankar att ägna ett kapitel åt den betalda skulden. Och som smakprov på detta vill jag rådfråga dig om du tycker att om en människa blir berövad sin familj, att han inte fick träffa sina barn på tjugo år. Om det var tillräckligt straff?, och inte nog med det, utan också att de tog från honom allt va fadern kämpade för och som fadern lämnade efter sig, eller att man missade sin barndom och ungdom totalt.
Kanske du tycker att när man bli torterad både psykiskt och fysiskt skulle det vara tillräckligt. Att du inte får ens egna barndoms bilder, kompisar, vänners och släktingars bilder, skulle det vara hård straff nog. Att man inte vet hur man skall behandla kvinnor, därför man fick inte chansen till att lära sig detta: det var ett förbjudet område att diskutera. Han fick inte leka som alla andra barn bruka göra, även leka som de mest utsatta och fattiga. De hade försökt till och med att styra hans drömmar och tänkande, men det gick inte, kanske han spelade ut sig för att överleva tidens grymma stunder. Vad vill du mera veta?. Jag ska försöka ta av honom allt som döljer den hemliga sidan, så får du med dina egna ögon se den nakna sanningen.