När jag nu läst en del blogginlägg av olika författare de senaste månaderna har jag träffat på ännu fler som pratar om sin “daily word count”. Daglig ordräkning på svenska låter inte lika – vad ska man säga – vackert. Men det är vad det handlar om.
Jag har själv testat metoden i sommar. Jag började med en intention om att avsätta två-tre timmars skrivtid varje morgon. Den tid på dygnet då sinnet är som fräschast och – förutsatt att du motstår frestelsen att öppna mail, facebook, nyhetssajter – inte har hunnit fylla hjärnan med andra tankar än den bok du just då jobbar med. Det behöver inte vara en bok, det kan också vara novellidéer som du ska förverkliga. Poängen är att du fokuserar på skrivandet.

Så mitt eget skrivmål är en kombination av dessa två-tre timmar och ett ordmål. Någonstans mellan 2000 och 3000 ord per dag vill jag nå. Jag vet att jag rent skrivhastighetsmässigt kan få ur mig uppåt 2000 ord per timme, om jag bara låter orden forsa ur mig. Nu händer det ju att man fastnar, måste stanna till och tänka och bestämma sig.
Men generellt är det just det man ska undvika. Därför har jag också en outline för hela min berättelse som stöd. Jag skriver bara de scener som passager som ska föra karaktärerna längs den utstakade linjen, den stig jag valt. Ibland väljer de sidovägar som jag inte hade förutsett, vilket förmodligen gör att även läsarna känner sig överraskade.

Om du ska bli bättre på att skriva måste du träna. Och hur tränar du? Du skriver. En författare är en person som skriver, en författare är inte en person som går runt och pratar om att skriva. Den som går runt och pratar om att skriva den där stora romanen är inte författare utan drömmer bara om att bli det. Det är du själv som bestämmer. Du behöver inte börja med två timmar om dagen, du kan börja med 23 minuter.

Ok, säg att du bestämmer dig för ett ordmål. Säg 1000 ord till att börja med, eller kanske så lite som 500 ord (beroende på hur mycket daglig skrivtid du kan avsätta så behöver det inte vara lite). Kommer det inte att kännas som en enorm press att leverera? Ett säkert sätt att drabbas av skrivkramp?
Nej.
Tycker inte jag i alla fall. En del av det handlar nämligen om att släppa kontrollen över den perfekta formuleringen. Att låda texten flöda genom att hitta den där berättarglädjen då orden bara väller ur dig ner på tangentbordet och ut på skärmen. Finslipa får du göra senare, vid redigeringen då du funderar över om du ska använda ordet “oöverstiglig” eller “enorm” i en dialog. När du ska skriva 2500 ord på två timmar har du inte den tiden.

Nu kanske man inte klarar att nå sitt ordmål varje morgon. Man kanske försover sig, eller mer troligt är tvungen att göra något annat av  de magiska morgontimmarna för att familj eller arbete kräver det. Ingen fara. Flytta då din skrivtid till kvällen, få gjort alla måsten och istället för att låta häcken sjunka ner genom de mjuka sittkuddarna i soffan placerar du den på stolen vid ditt skrivbord. (Om du nu inte är en av dem som gillar att skriva i soffan med laptopen på soffbordet förstås, risken är dock att du sliter ut din rygg och nacka och handleder då).
Glo inte på tv. Skriv.

Hur gör du idag? Räknar du ord? Sätter du dagliga mål eller veckomål?

(Den här bloggposten/lektionen är knappt 700 ord förresten – så jag har en bit kvar till mitt dagliga ordmål)

Är du en av dem som slösar bort värdefull skrivtid på att gå kurser eller att läsa böcker om skrivande? Sluta. Börja skriva!

Provocerande inledning eller hur? Innan du halshugger mig så ska jag förklara lite mer i detalj hur jag menar. Just nu läser jag en bok som heter ”You were born to… WRITE” av Tom Bird. Den har undertiteln ”Complete your book in 30 Days or Less by Mastering the Inner Game of Writing”.
Den handlar mycket om det som många författare drömmer om – att hitta det där tillståndet där orden bara forsar ur dig och ner på tangentbordet (även om Bird faktiskt predikar att man ska skriva för hand med penna som ytterligare ett sätt att plocka bort alla distraktioner).
Hur var det då med författarkurser och böcker om hur man blir bättre på att skriva deckare, fackböcker eller något annat? Har de inget värde?
Jo, självklart. Men det kan också bli ytterligare ett sätt att prokrastinera (skjuta upp) det som du verkligen brinner för – att skriva. Att läsa en bok om skrivande, eller för den delen en text här på Berättarskolan, får aldrig ersätta din värdefulla skrivtid.
Bird berättar hur han träffat på folk som gått kurser och läst dussintals böcker om alltifrån att konstruera intriger till att bygga trovärdiga karaktärer. Men efter flera år så kämpar de fortfarande för att slutföra den där romanen som de drömt om att skriva.
Om man ska skriva färdigt en bok på 30 dagar som Bird talar om så gäller det alltså att skriva. Och skriva varje dag. (Eller i Birds fall rekommenderar han sex dagar i veckan, vilket jag tror beror på att han ser söndag som en vilodag. Boken innehåller en del religiösa inslag, bland annat hävdar han att det var Gud som gav honom det system han förespråkar i sin bok och som han föreläst om på mängder av universitet och skrivarkurser).

Enligt Bird ska du skriva snabbt. Hastigheten är en nyckel till att frikoppla sig från den logiska delen av hjärnan som vill kontrollera allt. Texterna ska komma fort, minst 1200 ord/timme och gärna över 1500 ord/timme.
Med två timmars skrivtid per dag ger det 2 x 1500 x 6 = 18.000 ord per vecka. Då de flesta böcker är mellan 70.000 och 100.000 ord så kan du då med lätthet slutföra en helt vanlig bok på 4-6 veckor.
Sen tillkommer förstås tid för redigering och finslipning av manuset.

”Tre timmar om dagen kommer att producera så mycket som någon man borde skriva”
(Anthony Trollope).

Sen håller jag inte med Tom Bird om alla råd han ger i boken. Dels blir det lite väl mycket religiösa undertoner stundtals, dels finns det faktiskt fördelar med att kunna sitt ämne innan man börjar skriva. På ett ställe i boken skriver han ”research före skrivandet motsvarar socialt accepterad prokrastination”.
Självklart finns det många tillfällen då man faktiskt måste samla in information och läsa in sig innan man kan börja skriva. DÄREMOT ska man undvika att avbryta skrivandet för att kolla upp en faktauppgift. Istället för att börja googla årtalet då OS hölls i Turin är det bättre att skriva XXXX och fortsätta med storyn.
Vad Bird menar är att alla har en bok (eller flera) inom sig som väntar på att komma ut. Då bygger den ofta på de erfarenheter som du redan skaffat dig. En variant på det gamla temat alltså – ”skriv om det du känner till”.

Nåväl, om du har kämpat i flera år för att skriva den där boken så kan You were born to Write fungera som en spark i baken. Eller den här kortversionen:
1. Ingen annan än du kan se till att boken blir skriven
2. Skriv varje dag, skriv fort och hitta flytet
3. Avbryt aldrig skrivandet för att kolla fakta eller stavning av ett ord
4. Det finns inga patentlösningar – hitta en skrivprocess som passar DIG

Köp boken You were born to Write hos Adlibris

Köp boken You were born to Write hos Bokus

I skrivande stund är boken klart billigast på Adlibris, men det kan ha förändrats då du läser detta.

Superhjältar är ett extremt exempel eftersom de har övermänskliga krafter och kan klara av nästan vad som helst. Inom sagornas och seriernas värld finns otaliga exempel på andra hjältar med styrkor och matchande svagheter. Tänk på Bamse och hans dunderhonung, något som gör att han trots allt är sårbar.

När du skapar karaktärer i dina berättelser behöver det inte handla om superhjältar men man kan tänka på samma sätt. Det finns ett skäl till att deckarhjältar som Kurt Wallander har problem, det gör det lättare för läsaren att, om inte identifiera sig med huvudpersonen, åtminstone känna sympati.

En felfri hjälte som dessutom klarar allt, hur kul vore det? Hur spännande vore det?

Nej, se till att ge din hjälte rejält med svagheter så blir berättelsen både mer spännande och väcker fler känslor hos läsaren.

Omvänt kan man tänka på att antagonisten (skurken), om det nu finns en sådan i boken, också har en del positiva egenskaper. Någon som är rakt igenom ond blir ganska platt i slutändan.

Samtidigt är det bra med originella brister. Vi har redan en hel hög poliser med alkoholproblem beskrivna i olika deckare. De kan ju ha andra brister som ställer till det för dem och gör deras jobb och liv till en större utmaning. Utöver att de ställs mot en jobbig antagonist. Fundera över om du känner någon som har en svaghet som påverkar dem och använd det på din huvudperson.

Ju större styrkor hos hjälten (även kallad protagonisten), desto större svagheter krävs det kan man säga.

Har du några bra exempel på hjältar med svagheter från dina favoritromaner? Eller skurkar med positiva sidor? Bidra med dem i kommentarerna nedan.

Fotnot: En huvudperson eller protagonist är den centrala personen i en bok eller film, kring vilken verkets handling utspelar sig. Ordet protagonist kommer från grekiskans proto (tidig) och agonistes (tävlare, kämpe) och betecknade ursprungligen den första rollfigur som kom in på scenen.
Huvudpersonen drivs vanligen av en god vilja och är berättelsens hjälte. Huvudpersonen är den person som har antagonisten, om en sådan förekommer, som motståndare. Handlingen drivs ofta framåt av att huvudpersonen stöter på hinder av olika slag, varav antagonisten kan vara ett. Det är hos huvudpersonen som den största delen av läsarens sympati och identifikation skall ligga. (Källa:  wikipedia)

Därför skickade jag inte runt mitt manus till olika förlag. Däremot anlitade jag en författarcoach/lektör som gav mig feedback på hur jag kunde förbättra manuset. Jag tog hjälp av bekanta med korrekturläsning (till bok två valde jag en professionell korrekturläsare).
Jag har samlat på mig en hel del erfarenhet av egenutgivning och får därför många frågor från andra som funderar på att ge ut sina böcker på egen hand. Nu tänkte jag lite snabbt här ge exempel på några saker som man behöver tänka på.
Men det är en hel del, så mycket att jag hösten 2010 skrev en bok tillsammans med Ann Ljungberg och Lars Rambe som heter “Lyckas med bokutgivning – handfasta råd från framgångsrika egenutgivare”.

Den här artikeln blir därför ett försök till sammanfattning av 240 sidor på några tusen tecken…

Lektör/redaktör – alla förlag har redaktörer som bearbetar manuset före utgivning. Många författare får skriva om stora delar av sina böcker. Ta bort och skriva till scener och ibland rentav karaktärer för att boken ska bli bättre. Här krävs proffs, inte släkt och vänner. Det kostar några tusenlappar men är värt desto mer eftersom det kan utveckla dig som författare och inte bara det manus du jobbar med just nu.

Korrektur – det är irriterande med stavfel eller rena skrivfel i en bok. Och man kan inte korrekturläsa sin egen text. Har du en nitisk svensklärarinna i bekantskapskretsen kanske hon kan hjälpa dig. Annars är det återigen något för proffs. Även detta kostar ett par tusenlappar och uppåt, beroende på hur lång boken är. På min första bok använde jag inte professionell korrekturläsare, däremot på min andra bok.

Layout - en bok måste vara snygg för att sälja. Det krävs kunskaper i typografi för att den ska bli lättläst och ett säljande omslag för att synas. Jag har själv jobbat som layoutare på tidning under ett par år och har därför grundläggande kunskaper. Därför gjorde jag layouten själv. Har du inte kunskaperna försök hitta någon som har. Att anlita ett proffs kostar från ett par tusenlappar och uppåt. Men du kan också prova att hitta någon jobbar med det men har lust att hjälpa dig på kvällstid för ett kompispris.

Tryckning – även om det finns mycket att tänka på är detta egentligen en enkel del. Huvudvalet är om du ska investera 15-30.000 kr i att trycka en större upplaga eller välja POD (print-on-demand). Jag valde POD för min första bok, just för att slippa hantera ett lager. POD innebär ett högre styckpris per bok vilket gör din bok dyrare för läsaren att köpa, men samtidigt behöver du inte ligga ute med pengar och startkostnaden är nästan noll. Hos Publit, där jag tryckte, betalar man ca 70 kr/exemplar och 495 kr i startavgift.
(Förresten: med vår bok medföljer en kupong som ger 250 kr i rabatt ifall man väljer att trycka via Publit, det betalar nästan vad boken kostar att köpa!)

Försäljning & distribution – folk köper böcker där de köper böcker. Det är bra att sälja via sin hemsida men faktum kvarstår att en tredjedel av alla böcker köps i nätbokhandeln och en stor del av resten via fysiska bokhandlare. För egenutgivare är det framför allt nätbokhandlarna som är viktiga, och självklart din lokala bokhandel. Kör du POD-vägen så ordnar ofta tryckeriet distributionen åt dig. Om du väljer att trycka en större upplaga så måste du lösa lager (garaget?) och packa och skicka själv. Det kan vara kul i början men i längden så är det inget man vill hålla på med som författare. Det finns dock många företag som inte gör något annat än att packa och skicka varor. Problemet är att det ofta krävs en viss volym (försäljning av din bok/böcker) varje månad för att täcka de fasta kostnaderna.

Marknadsföring – den del som de flesta glömmer men som verkligen avgör om du når 50 eller 50.000 läsare. Du kan lägga hur mycket tid som helst på detta. Bearbeta tidningar och annan media för att få dem att skriva om dig och din bok. Men även att synas i andra sammanhang, exempelvis genom att åka ut och hålla föredrag och signera din bok. Det här är en kul del, om än tidskrävande. Som egenutgivare gäller det att vara kreativ, våga prova allt.

Ja, det här var bara några korta saker att tänka på ifall man vill ge ut sin bok på egen hand. Desto mer finns att läsa i boken “Lyckas med bokutgivning” av Sölve Dahlgren, Lars Rambe och Ann Ljungberg där vi bland annat bjuder på flera exempel på framgångsrika egenutgivare. Det finns faktiskt flera stycken som sålt inte bara tusentals utan i vissa fall miljontals böcker – utan att ha ett stort förlag i ryggen. Du kan köpa boken direkt från vårt förlag.

Har du frågor eller funderingar, ställ din fråga nedan så försöker jag svara!

Om du tänker skriva en roman så gör du klokt i att först skaffa dig en tydlig bild av de viktigaste personerna i boken, dina huvudkaraktärer eller huvudrollsinnehavare. Det gäller både hjältar och skurkar och andra som har framträdande roller på något sätt.
Man brukar få rådet att göra en psykologisk profil på dem, beskriva deras utseende och personlighet och relationer till andra personer i boken. Ibland kan det kännas svårt och krångligt. Då kan man ta till intervju-metoden istället.

Låtsas att du är journalist

Intervju-metoden, som jag kallar den, bygger på att du låtsas att du är journalist och ska skriva en lång artikel om din huvudperson. Därför gör du helt enkelt en intervju med honom eller henne och ser till att ställa frågor om allt som du kan tänkas vilja veta, eller behöver veta. Sedan skriver du ihop det hela till en artikel, inklusive en rejäl faktaruta där man får veta de där klassiska sakerna som brukar stå när de intervjuar kändisar:
födelsedatum och födelseort
familj
Utbildning
Karriär (om personen är vuxen alltså)
Fritidsintressen
Favoriträtt
Idoler:
Ja i den här listan, här kan du fylla på med allt möjligt egentligen. Även om vissa saker kan verka rätt ovidkommande, som exempelvis favoriträtt, så kan de komma till nytta när du sedan skriver romanen. Tänk dig att du gör intervjun innan romanen börjar, den ska alltså inte handla om det som personen råkar ut för under själva romanen.
Om du vill kan du istället göra en separat artikel som en intervju EFTER att huvudpersonen genomlidit allt du utsatt honom/henne för i boken. Men ska du ha nytta av det ska du göra även det innan du skriver själva romanen.

Ställ frågor om det du vill veta

Jag själv har ju jobbat som journalist i snart 20 år så för mig är det rätt naturligt att göra en intervju med en huvudperson. Men för dig som aldrig gjort det så är nog den vanligaste frågan jag får angående detta: vad ska man fråga?
Ja, vad vill du veta?
Ställ frågor som gör att du får en bättre bild av personen. Ett bra tips (som gäller även om du ska göra en vanlig intervju) är att ställa öppna frågor, dvs sådana som aldrig kan besvaras med ja/nej. Det är bättre att byta frågan “Hade du en lycklig barndom?” mot frågan “Berätta lite om din barndom?”.
Andra intressanta frågor kan vara “Hur tror du att andra personer skulle beskriva dig?” eller “Vad är det viktigaste i livet för dig?”.
Bra frågor är de som ger konkreta svar men indirekt även en bild av personen. Som att fråga en kvinnlig huvudperson “Hur mycket pengar lägger du på kläder varje månad och hur många skor har du?”. Ett svar där kan visa om det är en modemedveten citykvinna eller någon som föredrar joggingbyxor och gummistövlar eftersom hon bor på en enslig gård.

Så vad ska du använda den här artikeln/intervjun, som du gjort med din huvudperson, till? Jo, den blir ditt uppslagsverk under själva skrivprocessen. När du ställs inför en situation då du exempelvis behöver veta något om huvudpersonens barndom eller rentav vilken maträtt han gillar bäst – då ska du gå tillbaks till artikeln och hitta svaret där – istället för att hitta på det under skrivprocessen.

Spelar det någon roll? Ja, visst kan man hitta på under skrivprocessen. Det behöver man alltid göra. Men när man nästa gång ska leta rätt på exempelvis vilken favoriträtt Kalle nu hade – då är det enklare att göra det i intervjun med honom än att försöka hitta den där scenen där det nämndes i ett citat…

Hur lång ska intervjun med min huvudkaraktär vara?

Det är upp till dig. Ju mer framträdande roll en person har, desto längre intervju eftersom du gärna vill veta mycket mer om honom/henne. Men det kan räcka alldeles utmärkt med 2000-3000 tecken plus en faktaruta om du får med allt viktigt där. Har du en enda huvudkaraktär kanske intervjun bör vara betydligt längre och mer djuplodande. Tänk Dagens Nyheter för huvudpersonen och Aftonbladet på sidokaraktärerna.
När jag skrev min första roman “InnebandyPiraterna – Första säsongen” så gjorde jag väldigt korta personporträtt på vissa spelare. Lite för korta insåg jag i efterhand och det var då jag kom på intervju-metoden.
Samtidigt så är intervjun du gör inte statisk. Du kan mer än gärna tillfoga faktauppgifter i den ifall du kommer på att du behöver veta något under tiden som du skriver själva berättelsen. Plötsligt kanske du kommer på att Josefin inte har något körkort. Då kan du gå tillbaks och lägga till det i personporträttet.

Andra artiklar på Berättarskolan.se om att skapa karaktärer:
Låt dina huvudpersoner säga vem de är
Skapa livfulla karaktärer

Svar: Nej.

Frågan är förstås vad man vill med sitt skrivande. Man kan skriva helt och hållet för nöjes skull, alltså för sin egen skull. Ett bra exempel är dagboken, en enkel form av terapi där man kan sortera sina tankar vid dagens slut genom att skriva ner dem i sin dagbok.
Men ganska snabbt inser man att även en så enkel form kräver disciplin och mål. Att skriva varje dag blir viktigt, en dagbok där man bara sporadiskt skriver blir helt enkelt inte lika tillfredsställande. Tror jag.

Om man inte sätter några mål för sitt skrivande så är det lätt att det blir just ingenting av det mer än hundratals påbörjade men aldrig avslutade berättelser. Den där romanen som man så gärna vill skriva blir aldrig färdig oavsett hur många år som går, kanske får den istället sällskap av fler ofärdiga. Det finns alltid gott om ursäkter, andra saker som tar uppmärksamheten.

Klassiska enkla metoder handlar om att avsätta en viss tid varje dag, jag har exempelvis skrivit om 23-minutersmetoden men även om disciplin för att skriva.

Men även om du använder dessa så behöver du sätta mål och deadlines. Om vi för ett ögonblick lämnar vår underbara värld av bokstäver, ord och fantasivärldar (det är väl ändå det som de flesta av oss skriver om?) och går över till managementlitteraturen så hittar vi metoden SMART som används för att sätta mål.

Det handlar om att mål ska uppfylla fem kriterier som bildar ordet S-M-A-R-T:

1. Specifika – vad är det du ska skriva? Är det en novell, är det en roman? Är det kanske bara ett synopsis eller en färdig berättelse? Vilken berättelse är det du vill skriva? Kanske är det här ett bra läge att sammanfatta storyn i två meningar.

2. Mätbara – går det att mäta när du uppfyllt målet? Ska du skriva en roman på 100 000 tecken eller på 500 000 tecken? Är det ett färdigt manus? Är det en utgiven bok? Är det ett utkast?

3. Acceptans – det här är förmodligen enklare när du sätter dina egna mål än om du ska övertyga medarbetare om dem. Kanske behöver du familjens acceptans?

4. Realistiska – visst är det möjligt att skriva en hel roman på mindre än en månad. Nawrimo är ett projekt där man ska skriva 50 000 ord på en månad (november varje år). Det är absolut realistiskt (1667 ord/dag), men kanske inte för vem som helst när som helst. För någon är 500 ord om dagen realistiskt, för andra kanske 250 ord är mer realistiskt. Det är alltid roligare att överträffa målen. Ibland talar man om trygghetsmål, realistiska mål och barriärbrytande mål.

5. Tid - sätt en tidpunkt då ditt projekt ska vara klart, en deadline som vi ofta pratar om. Här finns en psykologisk effekt som tvingar oss att spurta och anstränga oss för att bli klara i tid. Om tidpunkten är för vag (jag ska skriva klart boken ”i sommar” eller ”i år”) är risken stor att det aldrig blir klart. Var går gränsen mellan höst och vinter?

Sådär, nu är det dags att sätta smarta mål för ditt skrivande. VAD är det du vill slutföra? Är det ett så stort projekt som en roman kan det vara bra att bryta ner det i delmål, exempelvis genom att använda Snöflingemetoden.

Även om vi alla älskar att skriva så är vi ju också extremt kreativa, vilket gör att vi har lätt för att hitta på ursäkter till varför vi inte hinner skriva just nu, i detta ögonblick. ”Ska bara” som Alfons Åberg säger…

Planering av sitt skrivande kan vara kul på precis samma sätt som planeringen av en långresa på semestern kan vara. Skapa förväntningar så att du längtar efter att genomföra nästa etapp på resan mot att fullända berättelsen. Det häftiga är ju att du när du nått målet kan dela din resa med andra och sedan börja planera för nästa.

Vilka mål har du med ditt skrivande? Har du använt någon annan metod för att bli färdig med en roman eller en novell?

För ett par år sedan skaffade jag min första anteckningsbok speciellt för skrivandet. Faktiskt av samma sort som Hemingway använde – en Moleskine. Nåja, nu använder jag faktiskt mest andra anteckningsböcker.

När jag startar ett bokprojekt så tar jag en helt ny anteckningsbok och använder denna för att skriva ner alla tankar och idéer kring just den boken. Gärna en lite finare anteckningsbok med läderpärmar och ett resårband som kan hålla ihop den. Efter ett tag tenderar det nämligen att bli en del lösblad i den där anteckningsboken. Utskrifter på färdiga kapitel som ska korrläsas, utskrifter från internet med faktauppgifter som samlats in under research.

En del av de här anteckningsböckerna blir liggande i hyllan, halvfyllda. Böcker som inte vill skrivas klart – just då, tänker jag.

Jag har också några anteckningsböcker som är fyllda med lösryckta idéer. Du vet den där typen av idéer som dyker upp i duschen eller när du vaknar mitt i natten och tänker: det här skulle kunna bli en roman eller i alla fall en novell. Det viktiga är att få ner det på pränt, inte bara låta det ligga kvar som en idé i huvudet för då kommer den att försvinna igen. Att datera dem kan vara både bra och kul.

Det händer att jag sätter mig och bläddrar igenom alla de här idéerna. En del känns mindre bra, andra är sådana som jag en dag kommer att göra någonting av. Ibland föder de andra, nya idéer. Men alla är delar av en skatt, en samling av frön till fantastiska berättelser.

Varför är det då viktigt med att göra det här i anteckningsböcker? Jo, tidigare gjorde jag det på närmsta papper som fanns inom räckhåll. Jag har en pärm med sådana idéer, en massa lappar samlade i plastfickor och några A4-sidor som jag slagit hål i och satt in i pärmen.

Det funkar också, men risken är betydligt större att den där lappen hinner försvinna in i en hög med papper som slutligen landar i papperskassen med tidningar som ska till återvinning. En anteckningsbok har mindre sannolikhet att försvinna. Och ju finare anteckningsbok, desto mindre benägen blir du att själv slänga den.

Så om du vill bli författare. Skaffa dig en anteckningsbok.

Hur ser din anteckningsbok ut? Eller föredrar du post-it-lappar? Berätta i kommentarerna nedan.

Fly in i verkligheten, ja det kan man nog kalla det när man som författare börjar surfa omkring på nyhetssajter istället för att fokusera på den fantasivärld där din skönlitterära berättelse äger rum. Med internets hjälp är det enkelt att surfa iväg på en resa världen runt och hitta den ena spännande, engagerande, intressanta artikeln efter den andra. Och timmarna går.

Ibland kan man tycka att det måste ha varit enklare på Hemingways tid. Utan tv-apparater och definitivt inget internet. Och än mindre några sociala medier som Facebook där man kan småprata och läsa vad alla vänner pysslar med samtidigt som du sitter framför datorn och försöker skriva.

Men å andra sidan så jobbade man hårdare och längre förr i världen. Vi lever trots allt ett lyxliv i vår del av världen. Fem dagars arbetsvecka och för de allra flesta inte mer än 40 timmar. Dessutom flera veckors semester helt utan jobb!

Och om vi vill göra research i ett ämne så öppnar vi google och klickar oss vidare. Väldigt mycket fakta går att hitta inom loppet av några minuter, där Hemingway och hans samtida kollegor tvingades åka till ett bibliotek och ägna timmar åt att leta igenom en bråkdel så mycket material för att hitta en faktauppgift.

Dessutom – om de skulle försöka hitta något som de själva skrivit så var de tvungna att bläddra igenom det. Idag kan vi helt enkelt söka igenom de digitala filerna på hårddisken för att dubbelkolla vad vi kallade den där damen i den tredje boken som nu ska dyka upp i den sjunde.

Så i slutändan handlar det om disciplin. Att stänga av tv:n, stänga fönstret med Facebook, ignorera nyhetssajterna och återvända till fantasivärlden som ditt pågående alster utspelar sig i. När du skriver så skriver du. När du gör research så gör du research. Och när du surfar på nyhetssajter så flyr du in i verkligheten.

Svaret är att idag är det inte speciellt lätt att få en novell publicerad. De som köper in allra mest noveller är veckotidningarna (Allers, Hemmets Veckotidning, Allas, Året Runt, Hemmets Journal). Tillsammans köper de sannolikt in 300-400 noveller per år, vilket är en hel del.
Men samtidigt är det inte speciellt mycket om man tänker på den konkurrens som finns. Nu vill jag inte sänka dina drömmar men det finns tusentals hoppfulla författare som skriver noveller. Många av dem hoppas förstås bli publicerade.

Men man ska vara medveten om att noveller och följetonger i veckotidningarna följer en viss mall. Vilken? Ja, det är bara att läsa några av de senaste numren av valfri tidning så får du snabbt en känsla för vad som gäller. Det finns till och med kurser i att skriva följetong för veckotidningar. Jenny Bäfving (som håller i kursen och dessutom skrivit mycket till veckotidningar) säger i intervjun:

Även andra tidningar köper in noveller. Dock inte alls i samma omfattning, framför allt eftersom de inte utkommer lika ofta. Dessutom är det få månadstidningar som publicerar noveller regelbundet.

Det vanligaste är då att det sker genom att de arrangerar en novelltävling. Därmed blir den tuffa konkurrensen ännu tuffare eftersom novelltävlingar dessutom stimulerar och uppmuntrar andra att börja skriva en novell. Och till en tävling är det oftast bäst att skriva en ny novell som är speciellt anpassad efter tidningen och tävlingens tema.

Vad ska jag då göra med mina noveller i byrålådan? Jag tycker du ska publicera dem själv. Om du inte redan har en blogg så skaffa en. En blogg behöver inte betyda att man dagligen ska skriva om vad man har för kläder eller vad man tycker om saker och ting. Man kan även använda en bloggplattform för att publicera sina skönlitterära alster.

Men om jag har publicerat min text på nätet – då blir den ju automatiskt diskvalificerad från att delta i novelltävlingar eller bli publicerad i novellsamlingar?
- Ja, det stämmer. Men det är en risk jag tycker det är värt att ta, alternativet är ju att novellen ligger kvar i byrålådan – eller mer troligt på hårddisken. Oläst. Som nämndes ovan så krävs det nästan alltid en nyskriven novell till olika tävlingar ändå. Och detsamma gäller ofta novellsamlingar. Det är faktiskt sällan man kan gräva i sitt arkiv och leta fram en novell som ska passa in på en tävling, det är bättre att skriva nytt.

En viktig fråga: vad var viktigast för dig – att novellen blir läst eller att du får betalt? Jag vågar påstå att de allra flesta vill bli lästa. Självklart vill man gärna ha betalt, men om ingen har läst det du skrivit så lär du inte få det heller.

När du väl bestämt dig för att ta steget att publicera dina noveller så finns det två vägar:
1) Lägga ut novellen på någon skrivarsajt som poeter.se, veckansnovell.se eller sockerdricka.nu (det finns säkert fler som jag glömt, tipsa gärna i kommentarerna).
2) Skaffa en egen blogg och lägg ut dem där.

OBS! Om du har skrivit en novell som du tror kan passa till veckotidningarna eller någon annan som publicerar noveller, kontakta dem och skicka in den. Då kan du vänta tills den blivit refuserad (eller kanske antagen?) innan du publicerar den själv på nätet. Om en veckotidning köper in novellen så kräver de sannolikt ensamrätt under en viss tid (1-2 år) innan den får publiceras på nytt. Det inkluderar ofta även din egen webbsajt.

Även om skrivarsajterna har fördelen att de samlar många som är intresserade av att skriva så skulle jag ändå rekommendera alternativ 2. Du får då full kontroll över dina texter och en bättre möjlighet att ”bygga en egen författarplattform på nätet”, ifall du i framtiden vill satsa på skrivandet som ett yrke. Så har jag valt att göra med en sajt som samlar Berättelser av Sölve Dahlgren.

Innan du lägger ut din text på nätet så bör du göra en ordentlig korrekturläsning av novellen. Läs dels igenom den själv och leta stavfel, meningsbyggnadsfel eller konstigheter som luckor i berättelsen. Om du känner någon som är duktig på svenska språket och rättstavning så låt gärna honom/henne läsa den också. Det är bara så att en berättelse fylld av stavfel gör att färre orkar läsa hela din novell.

Nästa tips är att skriva – tänk på att det går snabbt att skriva en novell. Skriv fler noveller. Publicera dem. Tipsa familj och vänner om att du skrivit och skicka dem länken. Du kommer säkerligen att få kommentarer av några. Med hjälp av Facebook eller andra sociala nätverk kan du sprida dem till en ännu bredare massa. Träning ger färdighet och du är bättre förberedd när du hittar en novelltävling att delta i.

Och läs andra författarbloggar och deras noveller. Lämna en kommentar med konstruktiv feedback och en länk tillbaks till din egen sajt så kommer du att hitta nya läsare och få ny input.

Har du några tips på tidningar som köper in noveller? Tipsa andra i kommentarerna nedan.

Det här är en bearbetad och förkortad översättning av en riktigt bra artikel om The Snowflake method, eller på svenska Snöflingemetoden. Det handlar om hur man skriver en roman på enklaste sätt.

Det är en väldigt lång och informativ artikel som jag försökt sammanfatta nedan, med fokus på de tio steg som nämns. Har även gjort tidsuppskattningar räknat i timmar, delvis utifrån mina egna erfarenheter från skrivandet av romanen InnebandyPiraterna.

1. Skriv en sammanfattning av romanen i en mening. (1 h)

2. Utöka sammanfattningen till ett stycke. Få med de stora katastroferna, typ akt 1-3. Första katastrofen i slutet av akt 1, den andra i mitten av akt 2 och den tredje i slutet av akt 2. Och i akt 3 knyts alls samman och löses. (1 h)

3. Storyline för varje karaktär i boken (1 h/karaktär)

4. Utöka varje mening i det sammanfattande stycket till ett eget stycke. När du gjort detta har du ett synopsis på hela boken. (3-4 h)

5. Skriv en 1-sidig beskrivning av varje huvudkaraktär och en halvsida om varje bikaraktär. (5-20 h)

6. Utöka ditt 1-sidiga synopsis till ett 4-sidigt synopsis. (30 h)

7. Utöka personbeskrivningarna till fullständiga faktablad med allt som finns att veta om en karaktär. Födelsedag, beskrivning, historia, motivation, mål etc. Och viktigast – hur karaktären kommer att förändras. (20-100 h)

8. Ta ditt 4-sidiga synopsis och gör ett kalkylark där du listar samtliga scener i boken. En kolumn för POV (point of view) karaktär. En bred kolumn om vad som händer, och ev några andra kolumner med en uppskattning av hur långt du tänker skriva i sidor/tecken/ord. Det gör det enklare att flytta runt scener. Slutligen lägg till en kolumn för att arrangera scenerna i kapitel. (15 h)

9. Ta varje rad från kalkylarket och utveckla scenerna, skriv ner idéer till dialog, allt du kommer på som anteckningar. (Detta steg är valfritt, kan hoppas över). (150 h)

10. Sätt igång och skriv romanen!

Totalt: 200-300 h.

Under processens gång kommer man flera gånger att gå tillbaks till tidigare steg för att rätta till saker som man kommer på. När du lär känna dina karaktärer kommer de att påverka historien på olika sätt. Och det är bättre att göra dessa ändringar tidigt än att göra det när hela första utkastet är färdigskrivet. Något man inser när man gjort det en gång.

Lycka till!