Skulle en och samma person uttrycka sig så här:
- Megacoolt. Så jävla fett alltså, jag är helt impad.
- Extraordinärt! Helt obeskrivlig känsla, jag måste säga att jag är imponerad.
Dialogen är en viktig pusselbit när du bygger upp dina karaktärer.

Dialog. Det handlar om mer än att stapla pratminus i rask takt (eller att välja mellan citattecken och talstreck). Rätt använd kan dialogen faktiskt hjälpa till att visa läsaren vilka personerna i berättelsen är.
Det du säger visar vem du är – i alla lägen. Det är precis likadant med karaktärer i en novell eller roman. Även om man inte kan använda talspråk rakt av i skrift så måste man ändå låta sig inspireras av hur vanligt folk snackar.
Fundera på skillnaden mellan dessa båda.
- Megacoolt. Så jävla fett alltså, jag är helt impad.
- Extraordinärt! Helt obeskrivlig känsla, jag måste säga att jag är imponerad.
Vilken bild får du av personerna som uttrycker sig på dessa sätt? Känns den första möjligen lite yngre än den andra? Kanske kan man ana att nr 2 är lite snobbigare, eller möjligen mer beläst?

Det är väldigt lätt hänt att man använder sitt eget personliga ordval när man sätter ord på vad karaktärerna i berättelsen säger till varandra. Om du kan lyckas väva in mer av karaktärernas personlighet och bakgrund i ordvalet så kommer du att vinna mycket.
Då kan du genom dialogen också ge läsaren en bild av karaktärerna och slippa vara övertydlig genom att skriva ”Karlsson hade ett grovt språk och använde ofta svordomar.” Det kan lätt visas via dialogen genom att flitigt använda svordomar när Karlsson pratar. Likaså kan man visa om någon har ett torftigt ordförråd, eller har svårt att hitta rätt ord, via dialogen.
Eller varför inte visa om någon är positiv eller negativ? Hur uttrycker sig en genom-positiv person? Alla har vi väl träffat någon som alltid är uppmuntrande? De sprider superlativer omkring sig när de ska beskriva något. ”Det var fantastiskt inspirerande, underbart trevligt, lysande, oemotståndligt”. Den som inte är lika positiv kanske använder sig av ord som ”Det var bra. Helt okej. Jo, det var väl ganska trevligt.” eller rentav negativ ”Äh, värdelöst. Det gav mig ingenting. Jag hade hört allt redan. Bortkastad tid.”

Ett annat sätt är att se hur man uttrycker sig i olika situationer. Vi pratar om grodor som hoppar ur munnen. Helt enkelt folk som pratar först och tänker sedan (eller än värre – inte förstår om de uttryckt sig plumpt och förolämpat sina medmänniskor).
Att skriva dialog är kul och det blir bra tempo i berättelsen. Men se till att det inte bara är sida upp och sida ner med folk som pratar. Det krävs handling/action för att det ska bli underhållande i längden. Dessutom gäller det att med jämna mellanrum hjälpa läsaren med vem som sade vad – något som blir lättare att hålla reda på om varje person har sin unika röst.
Men det skadar inte med ett extra ”sa Esmaralda” här och där.

Det spelar ingen roll hur bra din handling är om inte huvudpersonerna engagerar läsaren – på ett eller annat sätt. I det här avsnittet av Berättarskolan tittar vi närmare på hur man kan skapa intressanta karaktärer. Innehåller även en enkel övning.

Jag ska börja med att säga att det finns inget rätt eller fel när det gäller att beskriva personer i en berättelse, exempelvis en novell. Däremot finns det för- och nackdelar med olika tekniker och genom att förstå dem så kan man välja det som passar varje enskild berättelse – eller dig som författare – bäst.
Som ung lär man sig tidigt att beskriva saker och ting visuellt. Den röda bilen, den blå hatten. Det är inte heller ovanligt att detta längre präglar vårt sätt att beskriva personer i berättelser med meningar som ”Mannen hade brunt hår och svarta glasögon, han var klädd i en svart kostym med svarta skor. Han gick raskt längs Storgatans skyltfönster.”

Det går naturligtvis att bygga på med mycket mer detaljer i beskrivningen ovan för att ge en tydlig visuell bild. Det finns kända författare som jobbar väldigt hårt med detaljrikedom, inte minst Tolkien som i ”Sagan om ringen” kunde ägna sidor åt beskrivningar av ett rum.
Eller också kan man jobba mer effektivt, vilket inte minst krävs i en novell där en person måste tecknas med några få meningar och ändå bli levande. Samtidigt ska man undvika klichéer som ”han var stark som en oxe” eller liknande.
Ett bra tips: plocka fram ett antal böcker ur bokhyllan där hemma med dina favoritförfattare och börja bläddra tills du hittar introduceringen av en ny person i boken. Vilken teknik använder författaren? Ligger fokus på personlighet eller utseende?
Ibland kan effekten ligga i att författaren målar upp en bild av ett utseende som ska få läsaren att koppla ihop det med sina fördomar av denna persons klädsel exempelvis. Allt för att i nästa scen visa hur personen visar sig vara något helt annat än vad det första ögonkastet skvallrar om.

En enkel övning: välj ut tre av dina vänner och försök beskriva dem med max 500 tecken. Det ska vara fullständiga meningar som tillsammans ger en bild av hur han eller hon är som person.
När du känner dig nöjd med dessa beskrivningar så plockar du fram en tidning (gärna ett månadsmagasin) och letar upp ett foto av någon person, kan vara känd eller okänd, och beskriver dennes utseende inklusive klädsel med max 500 tecken.
Nästa steg blir att para ihop de tre vännerna med någon av de beskrivna personerna från tidningen och mixa samman beskrivningarna av utseendet med dem av personligheten så att du nu har tre personer beskrivna med max 1000 tecken vardera.
Du kan nu också passa på att ge var och en av dem ett namn som inte har någon koppling till varken dina vänner eller personerna i tidningen.
Grattis, du har nu skapat tre karaktärer som förhoppningsvis känns levande. Nästa steg blir att skriva en hel berättelse om dem där du drar nytta av deras personligheter och deras utseende genom att låta dem mötas i något sammanhang. Kanske är de släkt? Eller vänner? Eller bara tre främlingar som möts i en hiss, på bussen eller vid en parkeringsautomat.
Låt fantasin flöda.

Enligt traditionen så ska de dominerande karaktärsdragen hos personerna ha betydelse för berättelsens tema. De personer som förekommer i berättelsen har olika stora betydelser för handlingen och delas därför in i huvudroller och biroller.
Huvudrollsinnehavare är antingen protagonister (hjälte/hjältinna eller den person som publiken identifierar sig med) eller antagonister (motståndare som står i huvudpersonens väg).
En fördel för oss som jobbar med det skrivna ordet är att man enklare kan använda sig av inre monolog (tankar) vilket inte blir lika bra på film eller teater.
Generellt sett kan man säga att man ska skriva tillräckligt mycket, inte för mycket, om en persons utseende och egenskaper. Ju kortare berättelse, desto mer kärnfullt. Ibland behövs kanske inte efternamn på huvudpersonerna, i extremfallet inte ens ett förnamn. Författaren måste lämna vissa saker till läsarens fantasi att utforska.
Vissa författare väljer att låta karaktärerna skapa berättelsen genom att fundera över vad som händer när vissa personer hamnar tillsammans i en viss situation. Framför allt i en kortare berättelse kan det vara väldigt effektivt och överraskande.
I en längre berättelse som en roman kan personer förändras alltefter som historien utspelar sig. Framför allt om den utspelar sig över en längre tidsperiod då flera år förflyter från första till sista meningen.
Så sätt fart nu och sätt färg på dina karaktärer!

Fotnot: hur en person talar kan vara en teknik att beskriva personen. Läs mer om hur du använder citat för att bygga en karaktär.

Så tycker läsarna (saxat från kommentarer på gamla sajten)

johanna första ring
# johanna första ring
Saturday, April 18, 2009 9:10 PM
Braaaaaaaa skrivet! älskar denna sida

# Lisa
Sunday, April 19, 2009 2:26 PM
Jag tycker att det är bra skrivet, och själv brukar jag göra typ samma övning som var med här. Fast jag brukar göra det på bussen, en person som sitter lagom långt bort för att inte uppfatta att man tittar på den. Sen beskriver man personen. Det är askul! :):)

# sara
Friday, October 09, 2009 5:00 PM
Härliga tips, jag har också många tips på hur man ska utveckla sitt skrivande på min blogg: www.mywork.blogg.se

/S