Om du tänker skriva en roman så gör du klokt i att först skaffa dig en tydlig bild av de viktigaste personerna i boken, dina huvudkaraktärer eller huvudrollsinnehavare. Det gäller både hjältar och skurkar och andra som har framträdande roller på något sätt.
Man brukar få rådet att göra en psykologisk profil på dem, beskriva deras utseende och personlighet och relationer till andra personer i boken. Ibland kan det kännas svårt och krångligt. Då kan man ta till intervju-metoden istället.

Låtsas att du är journalist

Intervju-metoden, som jag kallar den, bygger på att du låtsas att du är journalist och ska skriva en lång artikel om din huvudperson. Därför gör du helt enkelt en intervju med honom eller henne och ser till att ställa frågor om allt som du kan tänkas vilja veta, eller behöver veta. Sedan skriver du ihop det hela till en artikel, inklusive en rejäl faktaruta där man får veta de där klassiska sakerna som brukar stå när de intervjuar kändisar:
födelsedatum och födelseort
familj
Utbildning
Karriär (om personen är vuxen alltså)
Fritidsintressen
Favoriträtt
Idoler:
Ja i den här listan, här kan du fylla på med allt möjligt egentligen. Även om vissa saker kan verka rätt ovidkommande, som exempelvis favoriträtt, så kan de komma till nytta när du sedan skriver romanen. Tänk dig att du gör intervjun innan romanen börjar, den ska alltså inte handla om det som personen råkar ut för under själva romanen.
Om du vill kan du istället göra en separat artikel som en intervju EFTER att huvudpersonen genomlidit allt du utsatt honom/henne för i boken. Men ska du ha nytta av det ska du göra även det innan du skriver själva romanen.

Ställ frågor om det du vill veta

Jag själv har ju jobbat som journalist i snart 20 år så för mig är det rätt naturligt att göra en intervju med en huvudperson. Men för dig som aldrig gjort det så är nog den vanligaste frågan jag får angående detta: vad ska man fråga?
Ja, vad vill du veta?
Ställ frågor som gör att du får en bättre bild av personen. Ett bra tips (som gäller även om du ska göra en vanlig intervju) är att ställa öppna frågor, dvs sådana som aldrig kan besvaras med ja/nej. Det är bättre att byta frågan “Hade du en lycklig barndom?” mot frågan “Berätta lite om din barndom?”.
Andra intressanta frågor kan vara “Hur tror du att andra personer skulle beskriva dig?” eller “Vad är det viktigaste i livet för dig?”.
Bra frågor är de som ger konkreta svar men indirekt även en bild av personen. Som att fråga en kvinnlig huvudperson “Hur mycket pengar lägger du på kläder varje månad och hur många skor har du?”. Ett svar där kan visa om det är en modemedveten citykvinna eller någon som föredrar joggingbyxor och gummistövlar eftersom hon bor på en enslig gård.

Så vad ska du använda den här artikeln/intervjun, som du gjort med din huvudperson, till? Jo, den blir ditt uppslagsverk under själva skrivprocessen. När du ställs inför en situation då du exempelvis behöver veta något om huvudpersonens barndom eller rentav vilken maträtt han gillar bäst – då ska du gå tillbaks till artikeln och hitta svaret där – istället för att hitta på det under skrivprocessen.

Spelar det någon roll? Ja, visst kan man hitta på under skrivprocessen. Det behöver man alltid göra. Men när man nästa gång ska leta rätt på exempelvis vilken favoriträtt Kalle nu hade – då är det enklare att göra det i intervjun med honom än att försöka hitta den där scenen där det nämndes i ett citat…

Hur lång ska intervjun med min huvudkaraktär vara?

Det är upp till dig. Ju mer framträdande roll en person har, desto längre intervju eftersom du gärna vill veta mycket mer om honom/henne. Men det kan räcka alldeles utmärkt med 2000-3000 tecken plus en faktaruta om du får med allt viktigt där. Har du en enda huvudkaraktär kanske intervjun bör vara betydligt längre och mer djuplodande. Tänk Dagens Nyheter för huvudpersonen och Aftonbladet på sidokaraktärerna.
När jag skrev min första roman “InnebandyPiraterna – Första säsongen” så gjorde jag väldigt korta personporträtt på vissa spelare. Lite för korta insåg jag i efterhand och det var då jag kom på intervju-metoden.
Samtidigt så är intervjun du gör inte statisk. Du kan mer än gärna tillfoga faktauppgifter i den ifall du kommer på att du behöver veta något under tiden som du skriver själva berättelsen. Plötsligt kanske du kommer på att Josefin inte har något körkort. Då kan du gå tillbaks och lägga till det i personporträttet.

Andra artiklar på Berättarskolan.se om att skapa karaktärer:
Låt dina huvudpersoner säga vem de är
Skapa livfulla karaktärer

Svar: Nej.

Frågan är förstås vad man vill med sitt skrivande. Man kan skriva helt och hållet för nöjes skull, alltså för sin egen skull. Ett bra exempel är dagboken, en enkel form av terapi där man kan sortera sina tankar vid dagens slut genom att skriva ner dem i sin dagbok.
Men ganska snabbt inser man att även en så enkel form kräver disciplin och mål. Att skriva varje dag blir viktigt, en dagbok där man bara sporadiskt skriver blir helt enkelt inte lika tillfredsställande. Tror jag.

Om man inte sätter några mål för sitt skrivande så är det lätt att det blir just ingenting av det mer än hundratals påbörjade men aldrig avslutade berättelser. Den där romanen som man så gärna vill skriva blir aldrig färdig oavsett hur många år som går, kanske får den istället sällskap av fler ofärdiga. Det finns alltid gott om ursäkter, andra saker som tar uppmärksamheten.

Klassiska enkla metoder handlar om att avsätta en viss tid varje dag, jag har exempelvis skrivit om 23-minutersmetoden men även om disciplin för att skriva.

Men även om du använder dessa så behöver du sätta mål och deadlines. Om vi för ett ögonblick lämnar vår underbara värld av bokstäver, ord och fantasivärldar (det är väl ändå det som de flesta av oss skriver om?) och går över till managementlitteraturen så hittar vi metoden SMART som används för att sätta mål.

Det handlar om att mål ska uppfylla fem kriterier som bildar ordet S-M-A-R-T:

1. Specifika – vad är det du ska skriva? Är det en novell, är det en roman? Är det kanske bara ett synopsis eller en färdig berättelse? Vilken berättelse är det du vill skriva? Kanske är det här ett bra läge att sammanfatta storyn i två meningar.

2. Mätbara – går det att mäta när du uppfyllt målet? Ska du skriva en roman på 100 000 tecken eller på 500 000 tecken? Är det ett färdigt manus? Är det en utgiven bok? Är det ett utkast?

3. Acceptans – det här är förmodligen enklare när du sätter dina egna mål än om du ska övertyga medarbetare om dem. Kanske behöver du familjens acceptans?

4. Realistiska – visst är det möjligt att skriva en hel roman på mindre än en månad. Nawrimo är ett projekt där man ska skriva 50 000 ord på en månad (november varje år). Det är absolut realistiskt (1667 ord/dag), men kanske inte för vem som helst när som helst. För någon är 500 ord om dagen realistiskt, för andra kanske 250 ord är mer realistiskt. Det är alltid roligare att överträffa målen. Ibland talar man om trygghetsmål, realistiska mål och barriärbrytande mål.

5. Tid - sätt en tidpunkt då ditt projekt ska vara klart, en deadline som vi ofta pratar om. Här finns en psykologisk effekt som tvingar oss att spurta och anstränga oss för att bli klara i tid. Om tidpunkten är för vag (jag ska skriva klart boken ”i sommar” eller ”i år”) är risken stor att det aldrig blir klart. Var går gränsen mellan höst och vinter?

Sådär, nu är det dags att sätta smarta mål för ditt skrivande. VAD är det du vill slutföra? Är det ett så stort projekt som en roman kan det vara bra att bryta ner det i delmål, exempelvis genom att använda Snöflingemetoden.

Även om vi alla älskar att skriva så är vi ju också extremt kreativa, vilket gör att vi har lätt för att hitta på ursäkter till varför vi inte hinner skriva just nu, i detta ögonblick. ”Ska bara” som Alfons Åberg säger…

Planering av sitt skrivande kan vara kul på precis samma sätt som planeringen av en långresa på semestern kan vara. Skapa förväntningar så att du längtar efter att genomföra nästa etapp på resan mot att fullända berättelsen. Det häftiga är ju att du när du nått målet kan dela din resa med andra och sedan börja planera för nästa.

Vilka mål har du med ditt skrivande? Har du använt någon annan metod för att bli färdig med en roman eller en novell?

Det här är en bearbetad och förkortad översättning av en riktigt bra artikel om The Snowflake method, eller på svenska Snöflingemetoden. Det handlar om hur man skriver en roman på enklaste sätt.

Det är en väldigt lång och informativ artikel som jag försökt sammanfatta nedan, med fokus på de tio steg som nämns. Har även gjort tidsuppskattningar räknat i timmar, delvis utifrån mina egna erfarenheter från skrivandet av romanen InnebandyPiraterna.

1. Skriv en sammanfattning av romanen i en mening. (1 h)

2. Utöka sammanfattningen till ett stycke. Få med de stora katastroferna, typ akt 1-3. Första katastrofen i slutet av akt 1, den andra i mitten av akt 2 och den tredje i slutet av akt 2. Och i akt 3 knyts alls samman och löses. (1 h)

3. Storyline för varje karaktär i boken (1 h/karaktär)

4. Utöka varje mening i det sammanfattande stycket till ett eget stycke. När du gjort detta har du ett synopsis på hela boken. (3-4 h)

5. Skriv en 1-sidig beskrivning av varje huvudkaraktär och en halvsida om varje bikaraktär. (5-20 h)

6. Utöka ditt 1-sidiga synopsis till ett 4-sidigt synopsis. (30 h)

7. Utöka personbeskrivningarna till fullständiga faktablad med allt som finns att veta om en karaktär. Födelsedag, beskrivning, historia, motivation, mål etc. Och viktigast – hur karaktären kommer att förändras. (20-100 h)

8. Ta ditt 4-sidiga synopsis och gör ett kalkylark där du listar samtliga scener i boken. En kolumn för POV (point of view) karaktär. En bred kolumn om vad som händer, och ev några andra kolumner med en uppskattning av hur långt du tänker skriva i sidor/tecken/ord. Det gör det enklare att flytta runt scener. Slutligen lägg till en kolumn för att arrangera scenerna i kapitel. (15 h)

9. Ta varje rad från kalkylarket och utveckla scenerna, skriv ner idéer till dialog, allt du kommer på som anteckningar. (Detta steg är valfritt, kan hoppas över). (150 h)

10. Sätt igång och skriv romanen!

Totalt: 200-300 h.

Under processens gång kommer man flera gånger att gå tillbaks till tidigare steg för att rätta till saker som man kommer på. När du lär känna dina karaktärer kommer de att påverka historien på olika sätt. Och det är bättre att göra dessa ändringar tidigt än att göra det när hela första utkastet är färdigskrivet. Något man inser när man gjort det en gång.

Lycka till!