Skulle en och samma person uttrycka sig så här:
– Megacoolt. Så jävla fett alltså, jag är helt impad.
– Extraordinärt! Helt obeskrivlig känsla, jag måste säga att jag är imponerad.
Dialogen är en viktig pusselbit när du bygger upp dina karaktärer.
Dialog. Det handlar om mer än att stapla pratminus i rask takt (eller att välja mellan citattecken och talstreck). Rätt använd kan dialogen faktiskt hjälpa till att visa läsaren vilka personerna i berättelsen är.
Det du säger visar vem du är – i alla lägen. Det är precis likadant med karaktärer i en novell eller roman. Även om man inte kan använda talspråk rakt av i skrift så måste man ändå låta sig inspireras av hur vanligt folk snackar.
Fundera på skillnaden mellan dessa båda.
– Megacoolt. Så jävla fett alltså, jag är helt impad.
– Extraordinärt! Helt obeskrivlig känsla, jag måste säga att jag är imponerad.
Vilken bild får du av personerna som uttrycker sig på dessa sätt? Känns den första möjligen lite yngre än den andra? Kanske kan man ana att nr 2 är lite snobbigare, eller möjligen mer beläst?
Det är väldigt lätt hänt att man använder sitt eget personliga ordval när man sätter ord på vad karaktärerna i berättelsen säger till varandra. Om du kan lyckas väva in mer av karaktärernas personlighet och bakgrund i ordvalet så kommer du att vinna mycket.
Då kan du genom dialogen också ge läsaren en bild av karaktärerna och slippa vara övertydlig genom att skriva “Karlsson hade ett grovt språk och använde ofta svordomar.” Det kan lätt visas via dialogen genom att flitigt använda svordomar när Karlsson pratar. Likaså kan man visa om någon har ett torftigt ordförråd, eller har svårt att hitta rätt ord, via dialogen.
Eller varför inte visa om någon är positiv eller negativ? Hur uttrycker sig en genom-positiv person? Alla har vi väl träffat någon som alltid är uppmuntrande? De sprider superlativer omkring sig när de ska beskriva något. “Det var fantastiskt inspirerande, underbart trevligt, lysande, oemotståndligt”. Den som inte är lika positiv kanske använder sig av ord som “Det var bra. Helt okej. Jo, det var väl ganska trevligt.” eller rentav negativ “Äh, värdelöst. Det gav mig ingenting. Jag hade hört allt redan. Bortkastad tid.”
Ett annat sätt är att se hur man uttrycker sig i olika situationer. Vi pratar om grodor som hoppar ur munnen. Helt enkelt folk som pratar först och tänker sedan (eller än värre – inte förstår om de uttryckt sig plumpt och förolämpat sina medmänniskor).
Att skriva dialog är kul och det blir bra tempo i berättelsen. Men se till att det inte bara är sida upp och sida ner med folk som pratar. Det krävs handling/action för att det ska bli underhållande i längden. Dessutom gäller det att med jämna mellanrum hjälpa läsaren med vem som sade vad – något som blir lättare att hålla reda på om varje person har sin unika röst.
Men det skadar inte med ett extra “sa Esmaralda” här och där.
