Sluta slösa skrivtid på skrivkurser och böcker

juni 28th, 2011 - 

Är du en av dem som slösar bort värdefull skrivtid på att gå kurser eller att läsa böcker om skrivande? Sluta. Börja skriva!

Provocerande inledning eller hur? Innan du halshugger mig så ska jag förklara lite mer i detalj hur jag menar. Just nu läser jag en bok som heter ”You were born to… WRITE” av Tom Bird. Den har undertiteln ”Complete your book in 30 Days or Less by Mastering the Inner Game of Writing”.
(mer…)

Hur trovärdigt hade det varit med en superhjälte utan svagheter?

februari 25th, 2011 - 

(C) Henrik5000, iStockPhoto.comTänk dig en vampyr som tål dagsljus. Eller Clark Kent som en social begåvning som inte påverkas ens av kryptonit? Du kan säkert komma på andra exempel. Extremt starka karaktärer som ändå har en svaghet, något som gör dem mer mänskliga.

Superhjältar är ett extremt exempel eftersom de har övermänskliga krafter och kan klara av nästan vad som helst. Inom sagornas och seriernas värld finns otaliga exempel på andra hjältar med styrkor och matchande svagheter. Tänk på Bamse och hans dunderhonung, något som gör att han trots allt är sårbar.

När du skapar karaktärer i dina berättelser behöver det inte handla om superhjältar men man kan tänka på samma sätt. Det finns ett skäl till att deckarhjältar som Kurt Wallander har problem, det gör det lättare för läsaren att, om inte identifiera sig med huvudpersonen, åtminstone känna sympati.

En felfri hjälte som dessutom klarar allt, hur kul vore det? Hur spännande vore det?

Nej, se till att ge din hjälte rejält med svagheter så blir berättelsen både mer spännande och väcker fler känslor hos läsaren.

Omvänt kan man tänka på att antagonisten (skurken), om det nu finns en sådan i boken, också har en del positiva egenskaper. Någon som är rakt igenom ond blir ganska platt i slutändan.

Samtidigt är det bra med originella brister. Vi har redan en hel hög poliser med alkoholproblem beskrivna i olika deckare. De kan ju ha andra brister som ställer till det för dem och gör deras jobb och liv till en större utmaning. Utöver att de ställs mot en jobbig antagonist. Fundera över om du känner någon som har en svaghet som påverkar dem och använd det på din huvudperson.

Ju större styrkor hos hjälten (även kallad protagonisten), desto större svagheter krävs det kan man säga.

Har du några bra exempel på hjältar med svagheter från dina favoritromaner? Eller skurkar med positiva sidor? Bidra med dem i kommentarerna nedan.

Fotnot: En huvudperson eller protagonist är den centrala personen i en bok eller film, kring vilken verkets handling utspelar sig. Ordet protagonist kommer från grekiskans proto (tidig) och agonistes (tävlare, kämpe) och betecknade ursprungligen den första rollfigur som kom in på scenen.
Huvudpersonen drivs vanligen av en god vilja och är berättelsens hjälte. Huvudpersonen är den person som har antagonisten, om en sådan förekommer, som motståndare. Handlingen drivs ofta framåt av att huvudpersonen stöter på hinder av olika slag, varav antagonisten kan vara ett. Det är hos huvudpersonen som den största delen av läsarens sympati och identifikation skall ligga. (Källa:  wikipedia)

Egenutgivare – hur man ger ut en bok på egen hand

december 14th, 2010 - 

När jag skrev min debutroman “InnebandyPiraterna – Första säsongen” (som egentligen inte var min första roman, däremot min första fullbordade) bestämde jag mig tidigt för att ge ut den på eget förlag. En viktig anledning var vetskapen om att de stora förlagen i Sverige får in tusentals manus varje år och att du skrivit en bra bok inte är någon garanti för utgivning.
Ditt manus ska hamna hos rätt lektör som sedan verkligen backar upp den genom hela processen. Du måste få marknadsavdelningen att förstå och tro på boken. Och efter att den är utgiven måste du ha ett förlag som verkligen jobbar med att marknadsföra boken, vilket inte heller är givet att de gör med varje titel.
Summa summarum: jag valde egenutgivning.

Därför skickade jag inte runt mitt manus till olika förlag. Däremot anlitade jag en författarcoach/lektör som gav mig feedback på hur jag kunde förbättra manuset. Jag tog hjälp av bekanta med korrekturläsning (till bok två valde jag en professionell korrekturläsare).
Jag har samlat på mig en hel del erfarenhet av egenutgivning och får därför många frågor från andra som funderar på att ge ut sina böcker på egen hand. Nu tänkte jag lite snabbt här ge exempel på några saker som man behöver tänka på.
Men det är en hel del, så mycket att jag hösten 2010 skrev en bok tillsammans med Ann Ljungberg och Lars Rambe som heter “Lyckas med bokutgivning – handfasta råd från framgångsrika egenutgivare”.

(mer…)

Låt dina karaktärer säga läsaren vem de är

januari 10th, 2010 - 

Skulle en och samma person uttrycka sig så här:
– Megacoolt. Så jävla fett alltså, jag är helt impad.
– Extraordinärt! Helt obeskrivlig känsla, jag måste säga att jag är imponerad.
Dialogen är en viktig pusselbit när du bygger upp dina karaktärer.

Dialog. Det handlar om mer än att stapla pratminus i rask takt (eller att välja mellan citattecken och talstreck). Rätt använd kan dialogen faktiskt hjälpa till att visa läsaren vilka personerna i berättelsen är.
Det du säger visar vem du är – i alla lägen. Det är precis likadant med karaktärer i en novell eller roman. Även om man inte kan använda talspråk rakt av i skrift så måste man ändå låta sig inspireras av hur vanligt folk snackar.
Fundera på skillnaden mellan dessa båda.
– Megacoolt. Så jävla fett alltså, jag är helt impad.
– Extraordinärt! Helt obeskrivlig känsla, jag måste säga att jag är imponerad.
(mer…)

Sätta punkt – att avsluta en berättelse

januari 10th, 2010 - 

Om början och titeln är viktig för att locka in läsaren, mitten av berättelsen för att trollbinda läsaren så är slutet avgörande för helhetsintrycket. Hur många gånger har du inte stängt av tv:n efter att en film avslutats med att hjälten reder upp allting inom loppet av några minuter och suckat ”vilket kasst slut, där slösade jag bort två timmar”.

Om början och titeln är viktig för att locka in läsaren, mitten av berättelsen för att trollbinda läsaren så är slutet avgörande för helhetsintrycket. Hur många gånger har du inte stängt av tv:n efter att en film avslutats med att hjälten reder upp allting inom loppet av några minuter och suckat ”vilket kasst slut, där slösade jag bort två timmar”.
Kraven är höga på slutet. Det är då de där överraskande händelserna ska kasta läsaren mellan hopp och förtvivlan under några meningar eller sidor innan allting landar. Oavsett om det är ett lyckligt eller fasansfullt slut så måste berättelsen trots allt få ett slut.
Du får bara en chans att göra ett första intryck och inte fler att göra ett sista.
(mer…)

En magisk inledning på en berättelse

januari 10th, 2010 - 

Vad är bästa sättet att inleda en berättelse? Hur ska början av en fängslande story se ut? Det är ofta de första meningarna som avgör om du vill läsa vidare eller inte. Den här lektionen i berättarskolan kan vara skillnaden mellan en och tusen läsare.

Det är i de första meningarna som grunden till berättelsen läggs. Det är ingen slump att manusförfattare till filmer som handlar om författare låter sina huvudrollsinnehavare kämpa och slita med just formuleringen av den första meningen.

I filmens värld minns jag två scener som handlar just om författarens startproblem. I “Släng morsan av tåget” spelar Danny DeVito en författare som sliter med den första meningen och inte blir riktigt nöjd när han ska formulera hur natten var då berättelsen tar sin början.

(mer…)

Skapa livfulla karaktärer

januari 10th, 2010 - 

Det spelar ingen roll hur bra din handling är om inte huvudpersonerna engagerar läsaren – på ett eller annat sätt. I det här avsnittet av Berättarskolan tittar vi närmare på hur man kan skapa intressanta karaktärer. Innehåller även en enkel övning.

Jag ska börja med att säga att det finns inget rätt eller fel när det gäller att beskriva personer i en berättelse, exempelvis en novell. Däremot finns det för- och nackdelar med olika tekniker och genom att förstå dem så kan man välja det som passar varje enskild berättelse – eller dig som författare – bäst.
Som ung lär man sig tidigt att beskriva saker och ting visuellt. Den röda bilen, den blå hatten. Det är inte heller ovanligt att detta längre präglar vårt sätt att beskriva personer i berättelser med meningar som ”Mannen hade brunt hår och svarta glasögon, han var klädd i en svart kostym med svarta skor. Han gick raskt längs Storgatans skyltfönster.”

(mer…)

Att välja mellan citattecken och talstreck

januari 10th, 2010 - 

Talstreck eller citattecken? Det är frågan när det är dags att skriva dialog i din berättelse.
”Spelar det verkligen någon roll?”, tänker du.
– Både ja och nej, svarar jag.

(mer…)