Hur trovärdigt hade det varit med en superhjälte utan svagheter?

februari 25th, 2011 - 

(C) Henrik5000, iStockPhoto.comTänk dig en vampyr som tål dagsljus. Eller Clark Kent som en social begåvning som inte påverkas ens av kryptonit? Du kan säkert komma på andra exempel. Extremt starka karaktärer som ändå har en svaghet, något som gör dem mer mänskliga.

Superhjältar är ett extremt exempel eftersom de har övermänskliga krafter och kan klara av nästan vad som helst. Inom sagornas och seriernas värld finns otaliga exempel på andra hjältar med styrkor och matchande svagheter. Tänk på Bamse och hans dunderhonung, något som gör att han trots allt är sårbar.

När du skapar karaktärer i dina berättelser behöver det inte handla om superhjältar men man kan tänka på samma sätt. Det finns ett skäl till att deckarhjältar som Kurt Wallander har problem, det gör det lättare för läsaren att, om inte identifiera sig med huvudpersonen, åtminstone känna sympati.

En felfri hjälte som dessutom klarar allt, hur kul vore det? Hur spännande vore det?

Nej, se till att ge din hjälte rejält med svagheter så blir berättelsen både mer spännande och väcker fler känslor hos läsaren.

Omvänt kan man tänka på att antagonisten (skurken), om det nu finns en sådan i boken, också har en del positiva egenskaper. Någon som är rakt igenom ond blir ganska platt i slutändan.

Samtidigt är det bra med originella brister. Vi har redan en hel hög poliser med alkoholproblem beskrivna i olika deckare. De kan ju ha andra brister som ställer till det för dem och gör deras jobb och liv till en större utmaning. Utöver att de ställs mot en jobbig antagonist. Fundera över om du känner någon som har en svaghet som påverkar dem och använd det på din huvudperson.

Ju större styrkor hos hjälten (även kallad protagonisten), desto större svagheter krävs det kan man säga.

Har du några bra exempel på hjältar med svagheter från dina favoritromaner? Eller skurkar med positiva sidor? Bidra med dem i kommentarerna nedan.

Fotnot: En huvudperson eller protagonist är den centrala personen i en bok eller film, kring vilken verkets handling utspelar sig. Ordet protagonist kommer från grekiskans proto (tidig) och agonistes (tävlare, kämpe) och betecknade ursprungligen den första rollfigur som kom in på scenen.
Huvudpersonen drivs vanligen av en god vilja och är berättelsens hjälte. Huvudpersonen är den person som har antagonisten, om en sådan förekommer, som motståndare. Handlingen drivs ofta framåt av att huvudpersonen stöter på hinder av olika slag, varav antagonisten kan vara ett. Det är hos huvudpersonen som den största delen av läsarens sympati och identifikation skall ligga. (Källa:  wikipedia)

Använd intervju-metoden för att skapa en bild av dina huvudpersoner i romanen

juli 31st, 2010 - 

Om du tänker skriva en roman så gör du klokt i att först skaffa dig en tydlig bild av de viktigaste personerna i boken, dina huvudkaraktärer eller huvudrollsinnehavare. Det gäller både hjältar och skurkar och andra som har framträdande roller på något sätt.
Man brukar få rådet att göra en psykologisk profil på dem, beskriva deras utseende och personlighet och relationer till andra personer i boken. Ibland kan det kännas svårt och krångligt. Då kan man ta till intervju-metoden istället.

(mer …)

Låt dina karaktärer säga läsaren vem de är

januari 10th, 2010 - 

Skulle en och samma person uttrycka sig så här:
– Megacoolt. Så jävla fett alltså, jag är helt impad.
– Extraordinärt! Helt obeskrivlig känsla, jag måste säga att jag är imponerad.
Dialogen är en viktig pusselbit när du bygger upp dina karaktärer.

Dialog. Det handlar om mer än att stapla pratminus i rask takt (eller att välja mellan citattecken och talstreck). Rätt använd kan dialogen faktiskt hjälpa till att visa läsaren vilka personerna i berättelsen är.
Det du säger visar vem du är – i alla lägen. Det är precis likadant med karaktärer i en novell eller roman. Även om man inte kan använda talspråk rakt av i skrift så måste man ändå låta sig inspireras av hur vanligt folk snackar.
Fundera på skillnaden mellan dessa båda.
– Megacoolt. Så jävla fett alltså, jag är helt impad.
– Extraordinärt! Helt obeskrivlig känsla, jag måste säga att jag är imponerad.
(mer …)

Skapa livfulla karaktärer

januari 10th, 2010 - 

Det spelar ingen roll hur bra din handling är om inte huvudpersonerna engagerar läsaren – på ett eller annat sätt. I det här avsnittet av Berättarskolan tittar vi närmare på hur man kan skapa intressanta karaktärer. Innehåller även en enkel övning.

Jag ska börja med att säga att det finns inget rätt eller fel när det gäller att beskriva personer i en berättelse, exempelvis en novell. Däremot finns det för- och nackdelar med olika tekniker och genom att förstå dem så kan man välja det som passar varje enskild berättelse – eller dig som författare – bäst.
Som ung lär man sig tidigt att beskriva saker och ting visuellt. Den röda bilen, den blå hatten. Det är inte heller ovanligt att detta längre präglar vårt sätt att beskriva personer i berättelser med meningar som ”Mannen hade brunt hår och svarta glasögon, han var klädd i en svart kostym med svarta skor. Han gick raskt längs Storgatans skyltfönster.”

(mer …)