Om du tänker skriva en roman så gör du klokt i att först skaffa dig en tydlig bild av de viktigaste personerna i boken, dina huvudkaraktärer eller huvudrollsinnehavare. Det gäller både hjältar och skurkar och andra som har framträdande roller på något sätt.
Man brukar få rådet att göra en psykologisk profil på dem, beskriva deras utseende och personlighet och relationer till andra personer i boken. Ibland kan det kännas svårt och krångligt. Då kan man ta till intervju-metoden istället.
Skulle en och samma person uttrycka sig så här:
- Megacoolt. Så jävla fett alltså, jag är helt impad.
- Extraordinärt! Helt obeskrivlig känsla, jag måste säga att jag är imponerad.
Dialogen är en viktig pusselbit när du bygger upp dina karaktärer.
Dialog. Det handlar om mer än att stapla pratminus i rask takt (eller att välja mellan citattecken och talstreck). Rätt använd kan dialogen faktiskt hjälpa till att visa läsaren vilka personerna i berättelsen är.
Det du säger visar vem du är – i alla lägen. Det är precis likadant med karaktärer i en novell eller roman. Även om man inte kan använda talspråk rakt av i skrift så måste man ändå låta sig inspireras av hur vanligt folk snackar.
Fundera på skillnaden mellan dessa båda.
- Megacoolt. Så jävla fett alltså, jag är helt impad.
- Extraordinärt! Helt obeskrivlig känsla, jag måste säga att jag är imponerad.
(Läs mer…)
Det spelar ingen roll hur bra din handling är om inte huvudpersonerna engagerar läsaren – på ett eller annat sätt. I det här avsnittet av Berättarskolan tittar vi närmare på hur man kan skapa intressanta karaktärer. Innehåller även en enkel övning.
Jag ska börja med att säga att det finns inget rätt eller fel när det gäller att beskriva personer i en berättelse, exempelvis en novell. Däremot finns det för- och nackdelar med olika tekniker och genom att förstå dem så kan man välja det som passar varje enskild berättelse – eller dig som författare – bäst.
Som ung lär man sig tidigt att beskriva saker och ting visuellt. Den röda bilen, den blå hatten. Det är inte heller ovanligt att detta längre präglar vårt sätt att beskriva personer i berättelser med meningar som ”Mannen hade brunt hår och svarta glasögon, han var klädd i en svart kostym med svarta skor. Han gick raskt längs Storgatans skyltfönster.”