En bekant frågade: är det inte lite tråkigt att planera för mycket innan man börjar skriva? Andra har undrat om det inte blir ett tvång mer än något man vill ifall man sätter deadlines och mål?
Svar: Nej.
Frågan är förstås vad man vill med sitt skrivande. Man kan skriva helt och hållet för nöjes skull, alltså för sin egen skull. Ett bra exempel är dagboken, en enkel form av terapi där man kan sortera sina tankar vid dagens slut genom att skriva ner dem i sin dagbok.
Men ganska snabbt inser man att även en så enkel form kräver disciplin och mål. Att skriva varje dag blir viktigt, en dagbok där man bara sporadiskt skriver blir helt enkelt inte lika tillfredsställande. Tror jag.
Om man inte sätter några mål för sitt skrivande så är det lätt att det blir just ingenting av det mer än hundratals påbörjade men aldrig avslutade berättelser. Den där romanen som man så gärna vill skriva blir aldrig färdig oavsett hur många år som går, kanske får den istället sällskap av fler ofärdiga. Det finns alltid gott om ursäkter, andra saker som tar uppmärksamheten.
Klassiska enkla metoder handlar om att avsätta en viss tid varje dag, jag har exempelvis skrivit om 23-minutersmetoden men även om disciplin för att skriva.
Men även om du använder dessa så behöver du sätta mål och deadlines. Om vi för ett ögonblick lämnar vår underbara värld av bokstäver, ord och fantasivärldar (det är väl ändå det som de flesta av oss skriver om?) och går över till managementlitteraturen så hittar vi metoden SMART som används för att sätta mål.
