Daglig ordräkning (word count) – press eller befrielse med ordmål

augusti 19th, 2011 - 

Om du läst böcker av kända författare som berättar om sitt arbetssätt har du säkert träffat på åtskilliga exempel på hur de sätter dagliga skrivmål, ofta i antal ord. Stephen King skrev i sin bok om ett dagligt mål på 2000 ord. Vissa dagar klarade han det på två timmar, andra dagar kunde det ta hela förmiddagen beroende på var han befann sig i en skrivprocess.
Jag förmodar att han ofta skriver långt mer än de där 2500 orden med tanke på vilka tegelstensromaner han har fått ur sig genom åren.

När jag nu läst en del blogginlägg av olika författare de senaste månaderna har jag träffat på ännu fler som pratar om sin “daily word count”. Daglig ordräkning på svenska låter inte lika – vad ska man säga – vackert. Men det är vad det handlar om.
Read the rest of this entry »

Sluta slösa skrivtid på skrivkurser och böcker

juni 28th, 2011 - 

Är du en av dem som slösar bort värdefull skrivtid på att gå kurser eller att läsa böcker om skrivande? Sluta. Börja skriva!

Provocerande inledning eller hur? Innan du halshugger mig så ska jag förklara lite mer i detalj hur jag menar. Just nu läser jag en bok som heter ”You were born to… WRITE” av Tom Bird. Den har undertiteln ”Complete your book in 30 Days or Less by Mastering the Inner Game of Writing”.
Read the rest of this entry »

Hur trovärdigt hade det varit med en superhjälte utan svagheter?

februari 25th, 2011 - 

(C) Henrik5000, iStockPhoto.comTänk dig en vampyr som tål dagsljus. Eller Clark Kent som en social begåvning som inte påverkas ens av kryptonit? Du kan säkert komma på andra exempel. Extremt starka karaktärer som ändå har en svaghet, något som gör dem mer mänskliga.

Superhjältar är ett extremt exempel eftersom de har övermänskliga krafter och kan klara av nästan vad som helst. Inom sagornas och seriernas värld finns otaliga exempel på andra hjältar med styrkor och matchande svagheter. Tänk på Bamse och hans dunderhonung, något som gör att han trots allt är sårbar.

När du skapar karaktärer i dina berättelser behöver det inte handla om superhjältar men man kan tänka på samma sätt. Det finns ett skäl till att deckarhjältar som Kurt Wallander har problem, det gör det lättare för läsaren att, om inte identifiera sig med huvudpersonen, åtminstone känna sympati.

En felfri hjälte som dessutom klarar allt, hur kul vore det? Hur spännande vore det?

Nej, se till att ge din hjälte rejält med svagheter så blir berättelsen både mer spännande och väcker fler känslor hos läsaren.

Omvänt kan man tänka på att antagonisten (skurken), om det nu finns en sådan i boken, också har en del positiva egenskaper. Någon som är rakt igenom ond blir ganska platt i slutändan.

Samtidigt är det bra med originella brister. Vi har redan en hel hög poliser med alkoholproblem beskrivna i olika deckare. De kan ju ha andra brister som ställer till det för dem och gör deras jobb och liv till en större utmaning. Utöver att de ställs mot en jobbig antagonist. Fundera över om du känner någon som har en svaghet som påverkar dem och använd det på din huvudperson.

Ju större styrkor hos hjälten (även kallad protagonisten), desto större svagheter krävs det kan man säga.

Har du några bra exempel på hjältar med svagheter från dina favoritromaner? Eller skurkar med positiva sidor? Bidra med dem i kommentarerna nedan.

Fotnot: En huvudperson eller protagonist är den centrala personen i en bok eller film, kring vilken verkets handling utspelar sig. Ordet protagonist kommer från grekiskans proto (tidig) och agonistes (tävlare, kämpe) och betecknade ursprungligen den första rollfigur som kom in på scenen.
Huvudpersonen drivs vanligen av en god vilja och är berättelsens hjälte. Huvudpersonen är den person som har antagonisten, om en sådan förekommer, som motståndare. Handlingen drivs ofta framåt av att huvudpersonen stöter på hinder av olika slag, varav antagonisten kan vara ett. Det är hos huvudpersonen som den största delen av läsarens sympati och identifikation skall ligga. (Källa:  wikipedia)

Egenutgivare – hur man ger ut en bok på egen hand

december 14th, 2010 - 

När jag skrev min debutroman “InnebandyPiraterna – Första säsongen” (som egentligen inte var min första roman, däremot min första fullbordade) bestämde jag mig tidigt för att ge ut den på eget förlag. En viktig anledning var vetskapen om att de stora förlagen i Sverige får in tusentals manus varje år och att du skrivit en bra bok inte är någon garanti för utgivning.
Ditt manus ska hamna hos rätt lektör som sedan verkligen backar upp den genom hela processen. Du måste få marknadsavdelningen att förstå och tro på boken. Och efter att den är utgiven måste du ha ett förlag som verkligen jobbar med att marknadsföra boken, vilket inte heller är givet att de gör med varje titel.
Summa summarum: jag valde egenutgivning.

Därför skickade jag inte runt mitt manus till olika förlag. Däremot anlitade jag en författarcoach/lektör som gav mig feedback på hur jag kunde förbättra manuset. Jag tog hjälp av bekanta med korrekturläsning (till bok två valde jag en professionell korrekturläsare).
Jag har samlat på mig en hel del erfarenhet av egenutgivning och får därför många frågor från andra som funderar på att ge ut sina böcker på egen hand. Nu tänkte jag lite snabbt här ge exempel på några saker som man behöver tänka på.
Men det är en hel del, så mycket att jag hösten 2010 skrev en bok tillsammans med Ann Ljungberg och Lars Rambe som heter “Lyckas med bokutgivning – handfasta råd från framgångsrika egenutgivare”.

Read the rest of this entry »

Använd intervju-metoden för att skapa en bild av dina huvudpersoner i romanen

juli 31st, 2010 - 

Om du tänker skriva en roman så gör du klokt i att först skaffa dig en tydlig bild av de viktigaste personerna i boken, dina huvudkaraktärer eller huvudrollsinnehavare. Det gäller både hjältar och skurkar och andra som har framträdande roller på något sätt.
Man brukar få rådet att göra en psykologisk profil på dem, beskriva deras utseende och personlighet och relationer till andra personer i boken. Ibland kan det kännas svårt och krångligt. Då kan man ta till intervju-metoden istället.

Read the rest of this entry »

Att skriva mot SMARTa mål och planera är kul

juni 9th, 2010 - 

En bekant frågade: är det inte lite tråkigt att planera för mycket innan man börjar skriva? Andra har undrat om det inte blir ett tvång mer än något man vill ifall man sätter deadlines och mål?

Svar: Nej.

Frågan är förstås vad man vill med sitt skrivande. Man kan skriva helt och hållet för nöjes skull, alltså för sin egen skull. Ett bra exempel är dagboken, en enkel form av terapi där man kan sortera sina tankar vid dagens slut genom att skriva ner dem i sin dagbok.
Men ganska snabbt inser man att även en så enkel form kräver disciplin och mål. Att skriva varje dag blir viktigt, en dagbok där man bara sporadiskt skriver blir helt enkelt inte lika tillfredsställande. Tror jag.

Om man inte sätter några mål för sitt skrivande så är det lätt att det blir just ingenting av det mer än hundratals påbörjade men aldrig avslutade berättelser. Den där romanen som man så gärna vill skriva blir aldrig färdig oavsett hur många år som går, kanske får den istället sällskap av fler ofärdiga. Det finns alltid gott om ursäkter, andra saker som tar uppmärksamheten.

Klassiska enkla metoder handlar om att avsätta en viss tid varje dag, jag har exempelvis skrivit om 23-minutersmetoden men även om disciplin för att skriva.

Men även om du använder dessa så behöver du sätta mål och deadlines. Om vi för ett ögonblick lämnar vår underbara värld av bokstäver, ord och fantasivärldar (det är väl ändå det som de flesta av oss skriver om?) och går över till managementlitteraturen så hittar vi metoden SMART som används för att sätta mål.

Read the rest of this entry »

Anteckningsboken är författarens bästa vän

maj 20th, 2010 - 

Anteckningsböcker existerar fortfarande i vår digitala värld. Det är något speciellt med att klottra ner sina tankar och idéer på papper. Vill du bli författare på riktigt så är anteckningsboken din bästa vän.

För ett par år sedan skaffade jag min första anteckningsbok speciellt för skrivandet. Faktiskt av samma sort som Hemingway använde – en Moleskine. Nåja, nu använder jag faktiskt mest andra anteckningsböcker.

När jag startar ett bokprojekt så tar jag en helt ny anteckningsbok och använder denna för att skriva ner alla tankar och idéer kring just den boken. Gärna en lite finare anteckningsbok med läderpärmar och ett resårband som kan hålla ihop den. Efter ett tag tenderar det nämligen att bli en del lösblad i den där anteckningsboken. Utskrifter på färdiga kapitel som ska korrläsas, utskrifter från internet med faktauppgifter som samlats in under research.

En del av de här anteckningsböckerna blir liggande i hyllan, halvfyllda. Böcker som inte vill skrivas klart – just då, tänker jag.

Read the rest of this entry »

Författare flyr in i verkligheten, eller Det var enklare för Hemingway

februari 18th, 2010 - 

Visst var det enklare på Hemingways tid? Det fanns inte lika stora möjligheter för en aspirerande författare att fly in i verkligheten istället för att fokusera på skrivandet. Framför allt var verktygen mindre sociala, oavsett om han/hon använde penna eller skrivmaskin.

Fly in i verkligheten, ja det kan man nog kalla det när man som författare börjar surfa omkring på nyhetssajter istället för att fokusera på den fantasivärld där din skönlitterära berättelse äger rum. Med internets hjälp är det enkelt att surfa iväg på en resa världen runt och hitta den ena spännande, engagerande, intressanta artikeln efter den andra. Och timmarna går.

Read the rest of this entry »

Jag har skrivit en novell – var kan jag publicera den?

februari 2nd, 2010 - 

Skicka in dina noveller - men försök även hitta läsare på nätetEmellanåt får jag mejl från hoppfulla författare till Berättarskolan och till VIPstory som undrar vart de ska vända sig med sina noveller för att få dem publicerade.

Svaret är att idag är det inte speciellt lätt att få en novell publicerad. De som köper in allra mest noveller är veckotidningarna (Allers, Hemmets Veckotidning, Allas, Året Runt, Hemmets Journal). Tillsammans köper de sannolikt in 300-400 noveller per år, vilket är en hel del.
Men samtidigt är det inte speciellt mycket om man tänker på den konkurrens som finns. Nu vill jag inte sänka dina drömmar men det finns tusentals hoppfulla författare som skriver noveller. Många av dem hoppas förstås bli publicerade.
Read the rest of this entry »

Snöflinge-metoden för att skriva en roman

januari 10th, 2010 - 

Hur gör man för att skriva en roman? Ja, en viktig del är förarbetet. Här får du tips på 10 steg som tar dig från idé till färdig bok.

Det här är en bearbetad och förkortad översättning av en riktigt bra artikel om The Snowflake method, eller på svenska Snöflingemetoden. Det handlar om hur man skriver en roman på enklaste sätt.

Det är en väldigt lång och informativ artikel som jag försökt sammanfatta nedan, med fokus på de tio steg som nämns. Har även gjort tidsuppskattningar räknat i timmar, delvis utifrån mina egna erfarenheter från skrivandet av romanen InnebandyPiraterna.

1. Skriv en sammanfattning av romanen i en mening. (1 h)

2. Utöka sammanfattningen till ett stycke. Få med de stora katastroferna, typ akt 1-3. Första katastrofen i slutet av akt 1, den andra i mitten av akt 2 och den tredje i slutet av akt 2. Och i akt 3 knyts alls samman och löses. (1 h)

3. Storyline för varje karaktär i boken (1 h/karaktär)

4. Utöka varje mening i det sammanfattande stycket till ett eget stycke. När du gjort detta har du ett synopsis på hela boken. (3-4 h)

5. Skriv en 1-sidig beskrivning av varje huvudkaraktär och en halvsida om varje bikaraktär. (5-20 h)

6. Utöka ditt 1-sidiga synopsis till ett 4-sidigt synopsis. (30 h)

7. Utöka personbeskrivningarna till fullständiga faktablad med allt som finns att veta om en karaktär. Födelsedag, beskrivning, historia, motivation, mål etc. Och viktigast – hur karaktären kommer att förändras. (20-100 h)

8. Ta ditt 4-sidiga synopsis och gör ett kalkylark där du listar samtliga scener i boken. En kolumn för POV (point of view) karaktär. En bred kolumn om vad som händer, och ev några andra kolumner med en uppskattning av hur långt du tänker skriva i sidor/tecken/ord. Det gör det enklare att flytta runt scener. Slutligen lägg till en kolumn för att arrangera scenerna i kapitel. (15 h)

9. Ta varje rad från kalkylarket och utveckla scenerna, skriv ner idéer till dialog, allt du kommer på som anteckningar. (Detta steg är valfritt, kan hoppas över). (150 h)

10. Sätt igång och skriv romanen!

Totalt: 200-300 h.

Under processens gång kommer man flera gånger att gå tillbaks till tidigare steg för att rätta till saker som man kommer på. När du lär känna dina karaktärer kommer de att påverka historien på olika sätt. Och det är bättre att göra dessa ändringar tidigt än att göra det när hela första utkastet är färdigskrivet. Något man inser när man gjort det en gång.

Lycka till!