Tips för dig som vill skriva en ljudbok

juni 15th, 2019 - 

Idag är ljudböcker det hetaste på bokmarknaden. Eller, det är ju fortfarande textböcker som säljer allra mest men ljudböckerna har vuxit de senaste åren och man talar om en ljudboom.

Så vad ska du som författare tänka på när det gäller att skriva en ljudbok? Jag har själv fått sju av mina böcker inlästa som ljudböcker och ingen av dem skrevs egentligen med just ljudbokens begränsningar i åtanke. Därför följer här några råd som baseras på brister jag själv hört i mina egna böcker.

  • Använd inte snarlika namn på karaktärer i berättelsen. När man läser själv kanske man skulle kunna blanda ihop Andrea och Andreas. Men när du hör en berättelse uppläst så kommer du att blanda ihop dem. Faktum är att även mindre snarlika namn än så kan förväxlas för att de låter lika.
  • Undvik tidshopp i berättelsen. Ibland vill man jobba med parallella historier som är åtskilda i tid. Kanske en nutid och en historisk som sedan vävs ihop snyggt på slutet. Men när man lyssnar är det svårare att hålla reda på hopp i tiden. Man behöver nästan vara övertydlig och berätta när och var man befinner sig.
  • Ha inte för många karaktärer. Det är alltid svårt med ett stort persongalleri men i en ljudbok blir det ännu värre. Så om du kan, håll antalet huvudkaraktärer till ett minium.
  • En tydlig framåtrörelse är viktigt i alla böcker om man vill att de ska bli lästa. Men det blir ännu tydligare när en ljudbok lyssnas i en streamingtjänst och lyssnaren när som helst kan hoppa till en annan bok om hen tröttnar.

Mest populära i streamingtjänster för böcker är deckare men även feelgood och romance. Romaner får inte vara för komplexa för att fungera som ljudböcker. Avskalat och enkelt är ofta bäst. Fackböcker är betydligt svårare, framför allt ifall de innehåller tabeller eller grafer som av förklarliga skäl inte går att översätta till ljud på ett bra sätt. Lyssna på tabellerna i slutet av InnebandyPiraterna-böckerna så förstår du vad jag menar.

Har du förresten provat någon ljudbokstjänst? På Boktugg har vi testat alla de fyra stora svenska tjänsterna och jämför Storytel, Bookbeat, Nextory och Bokus Play i ett stort test.

Håll koll på vad som händer i bokbranschen

augusti 7th, 2017 - 

Berättarskolan är en sajt som jag numera inte uppdaterar jätteofta. Däremot skriver jag en hel del om utvecklingen i bokbranschen, inte minst digitaliseringen som är intressant för alla författare.

Så jag tänkte tipsa den som är intresserad av att bli författare – gå in på Boktugg för att läsa mer om bokbranschen.

Framför ska jag dock se ifall jag inte kan hitta lite tid att lägga upp några fler lektioner i Berättarskolan, jag har ju trots allt skrivit nio böcker vid det här laget och jobbar på min tionde.

Stryk små ord som betyder ganska lite

juli 16th, 2015 - 

smaord-berattarskolan

Min redaktör påpekar ofta att jag använder en del små ord helt onödigt. Det gör de flesta av oss, framför allt i talspråk. Men i en bok blir dessa små ord något som tar udden ur spännande passager.

Jämför dessa två meningar:

Han tvekade lite inför utmaningen.

Han tvekade inför utmaningen.

Märkte du skillnaden? Min kloke redaktör hade sagt: antingen tvekar han eller inte. Lite är ett sådant litet ord som du nästan alltid kan stryka. “Hon blev lite rädd”. Antingen blev hon rädd eller också inte. Skapa inte otydlighet. Bästa exemplet hittills: “han blev lite sen”. Du förstår.

Talspråk kan ställa till det. Ska du använda ett uttryck som “lite sen” eller “riktigt bra” så är det just i talspråk, att en av karaktärerna gillar att säga det. Men i din text ska du undvika det. Jag redigerade själv ett manus där jag insåg att jag använt just den där kombinationen alltför flitigt.

Här är en lista på populära småord som du nästan alltid kan stryka:

ju, faktiskt, egentligen, ganska, också, väldigt, så, alltså, plötsligt, förmodligen, väl, bara, troligen, lite

Fundera på vilka småord som utgör ogräs i din litterära rabatt. Sen är det bara att rensa. Jag körde själv sök/byt i ordbehandlingsprogrammet på ordet “lite” i ett manus efter att jag förstått hur ofta jag använde det. Det är svårt att träna bort när man flödesskriver, men vid en genomläsning måste du som författare reagera. Så slipper du skämmas när redaktören rödmarkerar 78 förekomster av “lite” på fel ställen.

Daglig ordräkning (word count) – press eller befrielse med ordmål

augusti 19th, 2011 - 

Om du läst böcker av kända författare som berättar om sitt arbetssätt har du säkert träffat på åtskilliga exempel på hur de sätter dagliga skrivmål, ofta i antal ord. Stephen King skrev i sin bok om ett dagligt mål på 2000 ord. Vissa dagar klarade han det på två timmar, andra dagar kunde det ta hela förmiddagen beroende på var han befann sig i en skrivprocess.
Jag förmodar att han ofta skriver långt mer än de där 2500 orden med tanke på vilka tegelstensromaner han har fått ur sig genom åren.

När jag nu läst en del blogginlägg av olika författare de senaste månaderna har jag träffat på ännu fler som pratar om sin “daily word count”. Daglig ordräkning på svenska låter inte lika – vad ska man säga – vackert. Men det är vad det handlar om.
(mer …)

Sluta slösa skrivtid på skrivkurser och böcker

juni 28th, 2011 - 

Är du en av dem som slösar bort värdefull skrivtid på att gå kurser eller att läsa böcker om skrivande? Sluta. Börja skriva!

Provocerande inledning eller hur? Innan du halshugger mig så ska jag förklara lite mer i detalj hur jag menar. Just nu läser jag en bok som heter “You were born to… WRITE” av Tom Bird. Den har undertiteln “Complete your book in 30 Days or Less by Mastering the Inner Game of Writing”.
(mer …)

Hur trovärdigt hade det varit med en superhjälte utan svagheter?

februari 25th, 2011 - 

(C) Henrik5000, iStockPhoto.comTänk dig en vampyr som tål dagsljus. Eller Clark Kent som en social begåvning som inte påverkas ens av kryptonit? Du kan säkert komma på andra exempel. Extremt starka karaktärer som ändå har en svaghet, något som gör dem mer mänskliga.

Superhjältar är ett extremt exempel eftersom de har övermänskliga krafter och kan klara av nästan vad som helst. Inom sagornas och seriernas värld finns otaliga exempel på andra hjältar med styrkor och matchande svagheter. Tänk på Bamse och hans dunderhonung, något som gör att han trots allt är sårbar.

När du skapar karaktärer i dina berättelser behöver det inte handla om superhjältar men man kan tänka på samma sätt. Det finns ett skäl till att deckarhjältar som Kurt Wallander har problem, det gör det lättare för läsaren att, om inte identifiera sig med huvudpersonen, åtminstone känna sympati.

En felfri hjälte som dessutom klarar allt, hur kul vore det? Hur spännande vore det?

Nej, se till att ge din hjälte rejält med svagheter så blir berättelsen både mer spännande och väcker fler känslor hos läsaren.

Omvänt kan man tänka på att antagonisten (skurken), om det nu finns en sådan i boken, också har en del positiva egenskaper. Någon som är rakt igenom ond blir ganska platt i slutändan.

Samtidigt är det bra med originella brister. Vi har redan en hel hög poliser med alkoholproblem beskrivna i olika deckare. De kan ju ha andra brister som ställer till det för dem och gör deras jobb och liv till en större utmaning. Utöver att de ställs mot en jobbig antagonist. Fundera över om du känner någon som har en svaghet som påverkar dem och använd det på din huvudperson.

Ju större styrkor hos hjälten (även kallad protagonisten), desto större svagheter krävs det kan man säga.

Har du några bra exempel på hjältar med svagheter från dina favoritromaner? Eller skurkar med positiva sidor? Bidra med dem i kommentarerna nedan.

Fotnot: En huvudperson eller protagonist är den centrala personen i en bok eller film, kring vilken verkets handling utspelar sig. Ordet protagonist kommer från grekiskans proto (tidig) och agonistes (tävlare, kämpe) och betecknade ursprungligen den första rollfigur som kom in på scenen.
Huvudpersonen drivs vanligen av en god vilja och är berättelsens hjälte. Huvudpersonen är den person som har antagonisten, om en sådan förekommer, som motståndare. Handlingen drivs ofta framåt av att huvudpersonen stöter på hinder av olika slag, varav antagonisten kan vara ett. Det är hos huvudpersonen som den största delen av läsarens sympati och identifikation skall ligga. (Källa:  wikipedia)

Egenutgivare – hur man ger ut en bok på egen hand

december 14th, 2010 - 

När jag skrev min debutroman “InnebandyPiraterna – Första säsongen” (som egentligen inte var min första roman, däremot min första fullbordade) bestämde jag mig tidigt för att ge ut den på eget förlag. En viktig anledning var vetskapen om att de stora förlagen i Sverige får in tusentals manus varje år och att du skrivit en bra bok inte är någon garanti för utgivning.
Ditt manus ska hamna hos rätt lektör som sedan verkligen backar upp den genom hela processen. Du måste få marknadsavdelningen att förstå och tro på boken. Och efter att den är utgiven måste du ha ett förlag som verkligen jobbar med att marknadsföra boken, vilket inte heller är givet att de gör med varje titel.
Summa summarum: jag valde egenutgivning.

Därför skickade jag inte runt mitt manus till olika förlag. Däremot anlitade jag en författarcoach/lektör som gav mig feedback på hur jag kunde förbättra manuset. Jag tog hjälp av bekanta med korrekturläsning (till bok två valde jag en professionell korrekturläsare).
Jag har samlat på mig en hel del erfarenhet av egenutgivning och får därför många frågor från andra som funderar på att ge ut sina böcker på egen hand. Nu tänkte jag lite snabbt här ge exempel på några saker som man behöver tänka på.
Men det är en hel del, så mycket att jag hösten 2010 skrev en bok tillsammans med Ann Ljungberg och Lars Rambe som heter “Lyckas med bokutgivning – handfasta råd från framgångsrika egenutgivare”.

(mer …)

Använd intervju-metoden för att skapa en bild av dina huvudpersoner i romanen

juli 31st, 2010 - 

Om du tänker skriva en roman så gör du klokt i att först skaffa dig en tydlig bild av de viktigaste personerna i boken, dina huvudkaraktärer eller huvudrollsinnehavare. Det gäller både hjältar och skurkar och andra som har framträdande roller på något sätt.
Man brukar få rådet att göra en psykologisk profil på dem, beskriva deras utseende och personlighet och relationer till andra personer i boken. Ibland kan det kännas svårt och krångligt. Då kan man ta till intervju-metoden istället.

(mer …)

Att skriva mot SMARTa mål och planera är kul

juni 9th, 2010 - 

En bekant frågade: är det inte lite tråkigt att planera för mycket innan man börjar skriva? Andra har undrat om det inte blir ett tvång mer än något man vill ifall man sätter deadlines och mål?

Svar: Nej.

Frågan är förstås vad man vill med sitt skrivande. Man kan skriva helt och hållet för nöjes skull, alltså för sin egen skull. Ett bra exempel är dagboken, en enkel form av terapi där man kan sortera sina tankar vid dagens slut genom att skriva ner dem i sin dagbok.
Men ganska snabbt inser man att även en så enkel form kräver disciplin och mål. Att skriva varje dag blir viktigt, en dagbok där man bara sporadiskt skriver blir helt enkelt inte lika tillfredsställande. Tror jag.

Om man inte sätter några mål för sitt skrivande så är det lätt att det blir just ingenting av det mer än hundratals påbörjade men aldrig avslutade berättelser. Den där romanen som man så gärna vill skriva blir aldrig färdig oavsett hur många år som går, kanske får den istället sällskap av fler ofärdiga. Det finns alltid gott om ursäkter, andra saker som tar uppmärksamheten.

Klassiska enkla metoder handlar om att avsätta en viss tid varje dag, jag har exempelvis skrivit om 23-minutersmetoden men även om disciplin för att skriva.

Men även om du använder dessa så behöver du sätta mål och deadlines. Om vi för ett ögonblick lämnar vår underbara värld av bokstäver, ord och fantasivärldar (det är väl ändå det som de flesta av oss skriver om?) och går över till managementlitteraturen så hittar vi metoden SMART som används för att sätta mål.

(mer …)

Anteckningsboken är författarens bästa vän

maj 20th, 2010 - 

Anteckningsböcker existerar fortfarande i vår digitala värld. Det är något speciellt med att klottra ner sina tankar och idéer på papper. Vill du bli författare på riktigt så är anteckningsboken din bästa vän.

För ett par år sedan skaffade jag min första anteckningsbok speciellt för skrivandet. Faktiskt av samma sort som Hemingway använde – en Moleskine. Nåja, nu använder jag faktiskt mest andra anteckningsböcker.

När jag startar ett bokprojekt så tar jag en helt ny anteckningsbok och använder denna för att skriva ner alla tankar och idéer kring just den boken. Gärna en lite finare anteckningsbok med läderpärmar och ett resårband som kan hålla ihop den. Efter ett tag tenderar det nämligen att bli en del lösblad i den där anteckningsboken. Utskrifter på färdiga kapitel som ska korrläsas, utskrifter från internet med faktauppgifter som samlats in under research.

En del av de här anteckningsböckerna blir liggande i hyllan, halvfyllda. Böcker som inte vill skrivas klart – just då, tänker jag.

(mer …)