Berättarskolan

En bekant frågade: är det inte lite tråkigt att planera för mycket innan man börjar skriva? Andra har undrat om det inte blir ett tvång mer än något man vill ifall man sätter deadlines och mål?

Svar: Nej.

Frågan är förstås vad man vill med sitt skrivande. Man kan skriva helt och hållet för nöjes skull, alltså för sin egen skull. Ett bra exempel är dagboken, en enkel form av terapi där man kan sortera sina tankar vid dagens slut genom att skriva ner dem i sin dagbok.
Men ganska snabbt inser man att även en så enkel form kräver disciplin och mål. Att skriva varje dag blir viktigt, en dagbok där man bara sporadiskt skriver blir helt enkelt inte lika tillfredsställande. Tror jag.

Om man inte sätter några mål för sitt skrivande så är det lätt att det blir just ingenting av det mer än hundratals påbörjade men aldrig avslutade berättelser. Den där romanen som man så gärna vill skriva blir aldrig färdig oavsett hur många år som går, kanske får den istället sällskap av fler ofärdiga. Det finns alltid gott om ursäkter, andra saker som tar uppmärksamheten.

Klassiska enkla metoder handlar om att avsätta en viss tid varje dag, jag har exempelvis skrivit om 23-minutersmetoden men även om disciplin för att skriva.

Men även om du använder dessa så behöver du sätta mål och deadlines. Om vi för ett ögonblick lämnar vår underbara värld av bokstäver, ord och fantasivärldar (det är väl ändå det som de flesta av oss skriver om?) och går över till managementlitteraturen så hittar vi metoden SMART som används för att sätta mål.

Det handlar om att mål ska uppfylla fem kriterier som bildar ordet S-M-A-R-T:

1. Specifika – vad är det du ska skriva? Är det en novell, är det en roman? Är det kanske bara ett synopsis eller en färdig berättelse? Vilken berättelse är det du vill skriva? Kanske är det här ett bra läge att sammanfatta storyn i två meningar.

2. Mätbara – går det att mäta när du uppfyllt målet? Ska du skriva en roman på 100 000 tecken eller på 500 000 tecken? Är det ett färdigt manus? Är det en utgiven bok? Är det ett utkast?

3. Acceptans – det här är förmodligen enklare när du sätter dina egna mål än om du ska övertyga medarbetare om dem. Kanske behöver du familjens acceptans?

4. Realistiska – visst är det möjligt att skriva en hel roman på mindre än en månad. Nawrimo är ett projekt där man ska skriva 50 000 ord på en månad (november varje år). Det är absolut realistiskt (1667 ord/dag), men kanske inte för vem som helst när som helst. För någon är 500 ord om dagen realistiskt, för andra kanske 250 ord är mer realistiskt. Det är alltid roligare att överträffa målen. Ibland talar man om trygghetsmål, realistiska mål och barriärbrytande mål.

5. Tid – sätt en tidpunkt då ditt projekt ska vara klart, en deadline som vi ofta pratar om. Här finns en psykologisk effekt som tvingar oss att spurta och anstränga oss för att bli klara i tid. Om tidpunkten är för vag (jag ska skriva klart boken “i sommar” eller “i år”) är risken stor att det aldrig blir klart. Var går gränsen mellan höst och vinter?

Sådär, nu är det dags att sätta smarta mål för ditt skrivande. VAD är det du vill slutföra? Är det ett så stort projekt som en roman kan det vara bra att bryta ner det i delmål, exempelvis genom att använda Snöflingemetoden.

Även om vi alla älskar att skriva så är vi ju också extremt kreativa, vilket gör att vi har lätt för att hitta på ursäkter till varför vi inte hinner skriva just nu, i detta ögonblick. “Ska bara” som Alfons Åberg säger…

Planering av sitt skrivande kan vara kul på precis samma sätt som planeringen av en långresa på semestern kan vara. Skapa förväntningar så att du längtar efter att genomföra nästa etapp på resan mot att fullända berättelsen. Det häftiga är ju att du när du nått målet kan dela din resa med andra och sedan börja planera för nästa.

Vilka mål har du med ditt skrivande? Har du använt någon annan metod för att bli färdig med en roman eller en novell?