Berättarskolan

Kan alla verkligen bli författare? Svaret på frågan är både ja och nej. Precis som inte alla kan bli fotbollsproffs, rockstjärna eller fallskärmshoppare.

Allt handlar om träning och målmedvetenhet inför målet. Eftersom jag har idrottsbakgrund så jämför jag gärna med det, vilket jag också tycker att man kan göra.
Med skrivande precis som när det gäller idrott är talang bara en liten del av framgången. Tala med vilken idrottsledare som helst och han kan räkna upp flera exempel på spelare som hade all talang som krävdes för att nå hela vägen till världstoppen. Ändå misslyckades de och lade i vissa fall av på elitnivå redan före 20 års ålder.

Efter att ha pratat med en del lärare så har jag insett att det är precis samma sak med skrivandet. Det finns många elever som skriver fantastiska berättelser i tonåren under den tid då skönlitterärt skrivande uppmuntras och ges tid i skolan. Men eftersom de inte skriver på sin fritid så utvecklas de bara till en viss gräns och när andra uppgifter sedan tar över på svensk-lektionerna så slutar de skriva.
Därför kan vi se på författandet på samma sätt som idrottsutövandet. Det finns onekligen de som har talang för att skriva, ofta tack vare att de läst väldigt mycket och dessutom skrivit väldigt mycket i yngre åldrar. Kanske har de haft föräldrar, syskon, lärare eller andra som hjälpt dem genom att uppmuntra och ge goda råd. Men precis som inom idrotten gäller det att träna mycket och målmedvetet för att lyckas.
Ofta tappar en författartalang den regelbundna träningen genom att han eller hon glömmer bort att skriva, det går några dagar, veckor och plötsligt månader utan att en skriven rad.
Det kan tyckas att man använder sitt språk ändå, i vardagen. Men det är ungefär som att säga till en olympisk mästare i gång: ”Du behöver väl knappast träna mer än att gå till och från jobbet”. Kanske lite hårddraget men ändå.
Jag hävdar att alla kan bli precis vad de vill. Nästan i alla fall. Det är svårt för någon som är 157 cm lång att bli proffs i NBA (den amerikanska proffsligan i basket). Men det är trots allt inte omöjligt. Svårt men inte omöjligt.
Du kommer att få höra många säga att ”alla kan inte bli författare”. De tycker att det är en löjlig tanke. För att bli författare måste du ha ett fantastiskt språk och unika tankar och något att berätta.
Men alla har något att berätta. Alla kan lära sig skriva och genom att läsa och skriva mycket kan du också förbättra ditt språk. ”Övning ger färdighet” har vi alltid blivit inpräntade. Det gäller oavsett om du vill bli kock, spjutkastare eller författare.
Jag är övertygad om att vi som skriver har mycket att lära av idrottsmän. Hade David Beckham (lagkapten i Englands landslag) gett upp när han under träningen skjutit sin åttonde frispark i rad två meter över ribban så hade han förmodligen inte blivit världens bäste frisparksläggare.
Men utan alla dessa misslyckade frisparkar på träningen hade han aldrig lyckats på match. Författare ser gärna varje rad de skriver som match när det egentligen handlar om träning.
Men precis som en fotbollsspelare inte kan träna fem timmar i sträck är det nyttigt för oss författare att ta en paus emellanåt, stänga av datorn och ta en promenad i friska luften. Regelbunden träning och vila däremellan är nyttigt. Och när unga fotbollsspelare nu ser VM-fotbollen på TV så kan vi författare göra detsamma. Låna några världsmästare på biblioteket och lägg dig i gräset och läs!

PS I: Så fort du har avslutat en text så anser jag att du kan titulera dig författare. Även den som lirar i korpen är fotbollsspelare. Skillnaden bör göras mellan professionella författare och amatörer som inte kan leva på det. Lita på att många författare och kultursnobbar inte håller med.

PS II: Visst känns det skönt att veta att författarkarriären till skillnad från idrottarnas inte behöver vara slut för att man passerat en viss ålder. Det innebär också att det går att börja skriva oavsett om man är 20, 40 eller rentav 70 år gammal.